Artistliv. Del 2.

Ni har varit duktiga som väntat i flera dar utan att bryta ihop. Nu ska äntligen er favvoartist Arlo fortsätta att visa och berätta om showen på Fristadstorget.

Det har droppat in några fler dansfoton från min privatfotograf så vi kör dom först. Ni tröttnar väl aldrig på att se mig dansa  eller hur?

Ibland dansade jag solodans.

Värsta snurren fick jag ibland.

Backväxeln i.

Snurrar utan matten.

Snurr och backa samtidigt. Det är vimsigt. 

Och så slutklämmen. 

Mitt sista uppträdande för dan var apportering. Som jag är ini baljan bra och snabb på....

...om det inte är 100 grader varmt i en asfaltöken.

Hämta träapporten i sakta trav och lämna den snyggt till matten orkade jag.

Sen blev det komedi. Matten kastade tungapporten så den rullade under och utanför staketet i flera mil.

Då apporterade Eddiematten den tillbaka innanför.

Så då hämtade jag den tunga uslingen. Slet som ett djur gjorde jag.

Då...krasch, bom,bang ramlade den sönder i tre delar. Bara så där mitt i min mun. Då skrattade alla. Man ska inte kasta tungapporter  på cement. Tur det var den som sprack och inte Torget.

Då tyckte matten synd om mig och kastade min favvodummy i stället. En kort bit bara.

Sen kom fågeldummyn flaxande över Torget...

..så då hämtade jag den. Och sen var jag klar och kunde gå och sminka av mig.

Nä, skojar bara. För vi skulle ju ha tack och applåder och sånt. Förra året fick vi en solros, då protesterade vi hundar. 

Så i år fick vi tuggringar, och mattarna blev utan.

Jag blev hur glad som helst över min lön.

Ärevarv var kul att springa...

..Nässla och Eddie kutade också.

Sen kom mina nykläckta fans fram och ville va med mig. 

Rena rama rockstjärnan kändes det som.

Till slut tog fansen slut och vi packade ihop. Mycket packning var det. Men jag hade bärare med mig.

Och min fotograf Yvonne Larsson, som fotade alla foton härovanför. Hurra för henne!

Två filmer kommer nu:

Apportfilmen känns sådär att visa er. Klantigt och slött och svettigt , utan fart och fläkt. Men vaddå, en gör så gott en kan.

Åsså lönedags och ärevarv. Förresten midsommarstången där hade Nässla dansat Små Grodorna runt strax innan. Det var poppis hos publiken. Jag höll nästan på att pinka på stången men behärskade mig.

Jag vill ha mera lön, för det var faktiskt hårt jobb där ute i stenöknen, bestämde jag. Så då fick jag cheeseburgare av hussen.

Mera lön, utropade jag uppmuntrad av min framgång som löneförhandlare. Så då fick jag välja vad jag ville i en affär. Då valde jag en säck med tjurmuskler.

Till slut kom jag hem, grabbade jag tag i min tuggring, la mig i skuggan och tänkte tillbaka på min dag som artist. Ini norden bra, tycker jag att jag var.