ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

söndag 1 maj 2016

Här har hänt en del.

Men nu har vi ju inte hört nåt från Arlo på superlänge igen, hör jag att ni klagar och står i...

...men håll i er då, så ska jag berätta rena rama romanen för er. För så här blev det:

En tisdag morgon...en underbar tisdagmorgon med roligaste spåret hade vi.

...och huxflux på eftermiddan flyttade matten in på värsta sjukhuset. Då kunde hon bara vinka till hussen och bilen från fönstret så här.
Tur som en tok hade jag och fick vara hemma hos Loke och busa varje gång hussen åkte till matten...

...och hälsade på. Fast jag och hussen längtade allt väldans efter matten. Så då sa doktorn...

...efter några dagar att matten skulle få gå utomhus lite försiktigt för att träffa mig.

För det skulle alla må bra av.

Så då åkte jag och hussen till sjukhuset varje dag och satt på bänkar och kramades med matten. Det var mysko.

Så här ini norden kul såg det ut på sjukhuset på helgen.

Dom matade matten flera gånger om dan där. Dom var superbra på att koka grönsaker länge länge länge, sa hon.

Men SEN! En vecka senare fick vi hämta hem matten!

Kan ni förstå hur glad jag blev, knappt jag kunde fatta.

För att fira åkte vi till Arboga och testade att tävla i lydnad. Då var jag så ini baljan bra så matten blev alldeles rörd. Och jag fick en grej i pris...

...och ett protokoll som heter duga. På första försöket.

Håll i er nu....

...för plötsligt såg det ut så här i Julita.

Julsnö i april.


Dom fängslande tulpanerna fick en chock. Snöchock.

Fast jag blev bara glad och gjorde snöänglar och sånt...

...så länge det varade.

För nästa dag var det snöfritt igen.

Spelar roll...

...för en grabb som jag är alla väder...

...bäst.

Igår gjorde vi nåt märkligt. Vi gick ända till stora vägen och så skulle vi vänta där på en överraskning. Så då blev jag otålig och ropade på överraskningen.

Då svängde värsta bästa bilen in och bromsade framför mig... och ut vällde folk som bara hade ett intresse...

...att få krama om mig...

...och ta emot mina pussar och så. Nåt sånt har jag aldrig upplevt förr. För när vi kramats klart så åkte dom iväg igen...putsväck bara...mysko.

Idag har jag mest härjat...

...klättrat i träd...

...och sånt kul.







Ja, ni ser själva...

...det är bara bra här i Julita nu. Så kanske jag hörs av snart igen. Ni får väl bärga er lite.


5 kommentarer:

  1. Åh vad roligt att allt är bra i Julita igen! Matten också gissar jag då. Gott! Välkokta grönsaker ska man kanske inte underskatta..
    Ser fram emot fler lägesrapporter med härliga bilder framöver.
    /g

    SvaraRadera
  2. Visst var det bästa överraskningen att vi kom förbi och kramades och pussades med dig igår! Vi kommer knappt ihåg att vi träffade din matte också. ;-) Vem vet, kanske träffas vi vid samma sten någon mer gång.

    SvaraRadera
  3. Det var väl kul att få vara hos Loke på semester ibland. Fast bäst är nog att ha matten hemma så hon kan koka sina grönsaker lagom länge - och gå i skogen med dig... Kramis!

    SvaraRadera
  4. Vi har saknat dig sååå och undrade vart du tagit vägen. Vad skönt att matten fått komma hem till dig och husse igen. Det är aldrig roligt att ligga på sjukhus, även om det är bra att dom finns förstås. Kram o nospussar

    SvaraRadera
  5. Oj, så mycket som hänt! Vi har saknat er. Stackars matten då, men nu mår hon tydligen riktigt bra. Skönt! För visst, Loke i all ära, matten är ändå matten!!!!
    Att du är både duktig och en fena på att roa dig precis som vanligt, det känns bra att se.
    Och nu, NU ska det väl ändå inte komma mer snö på länge, länge. Visst är det ljuvligt med vår!
    Kasper

    SvaraRadera