Stoppa pressarna!!!

Nu ska ni få höra om mitt livs mest spektakulära och utmanande spåräventyr! Vänta bara, ni kommer att häpna och ooooa och aaaaha!

Det började med att vi fick skjuts till en ny spännande skog. Där hade matten fått fnatt igår och lagt ett spår som blev dubbelt så långt som det brukar. Snårigt var bara förnamnet, kärr och fält och vägövergångar och stenrösen och återgång och sårlega och längs dikeskanten och efter nästan enoenhalv kilometer slutade spåret här:

.....nån som ser nåt mysko?

Nja, mumlar ni och plirar noga på bilden....en kronhjortsklöv och nåt grått fluff.....

Men, kolla noga då! utropar jag begeistrad! Kolla vad som var spårslutet!!!!!

Av alla miljoner snår i snårskogen hade klantmatten valt att hänga klöven i ett fågelbo. Och inte märkt det. Stackars pippisar har nog varit skräckslagna hela natten med klöven en halvmeter från hemmet.

Efter en hel del övertalning tog jag hand om klöven...

...fast det hade då varit mycket bättre belöning efter superhårt arbete  att få ta med fågelboet hem.