ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

söndag 8 mars 2015

Julita Weekly.

En hel vecka sen Arlo berättade nåt för er...skärpning grabben, förmanar ni nu strängt.

Så då ska jag stilla er nyfikenhet och visa lite här och lite där vad jag gjort. En dag hamnade jag på ett hygge. Det var ödsligt.

Men mitt i låg en sjö.

Det var inte Lake Loke utan mitt alldeles egna vatten..

Där kunde jag ha plaskat i hundra år... 

...men matten sa att vi skulle gå upp på torra land. 

Så då gjorde vi det.

Resten av dan blev det skog att forcera...

...och ett och annat berg att bestiga.

Igår var den bästa dagen. Äntligen var det dags för spår efter vintern.

Så då fick jag gå ett kringelikrokigt yvigt buskigt plaskigt knepigt spår. Och det var förstås alldeles alldeles underbart...

I morse stod huxflux den här krabaten i skogen. Men vad är du för en krumelur, undrade jag storögt.
Jag är ju Oden, svarade han och då blev vi värsta bästa kompisarna.
Oden är mest bara ben och svans och väger mindre än jag. 
Han skulle kunna sprinta i hundra kilometer, men var hygglig nog att hålla min takt så vi kunde härja hur länge som helst tillsammans.
Planen var visst att vi skulle spåra med Oden men det blev bus i stället. En påse med en klöv och en hink med blod fick vi med hem, så en annan gång blir det nog spårövningar.
Lite senare drog vi till skogs igen, fast utan Oden.
Det var tropikvarmt och soligt. Så vi satt och rumpknuffades på en mossig sten en stund.
Kan dan bli bättre, funderade jag där bland tallarna.
Det kunde den, för när vi kom hem hade hussen tvättat bilen så vi kunde åka till Kungsör och lorta ner den. När vi ändå var där passade vi på att träna rally och lite annat skoj.
Så, nu har ni koll igen på Arlos göranden, nu kan ni tänka på nåt annat en stund.

7 kommentarer:

  1. Tur att bilen blivit rengjord så att ni kunde åka och smutsa ner den igen!

    SvaraRadera
  2. Den långbentaste Oden jag nånsin sett!
    Jag tycker din matte är en toppenmatte som går omkring med klövar och hinkar med blod. Tror inte att min matte skulle ställa upp på det, faktiskt - stackars mig alltså...
    Kasper

    SvaraRadera
  3. Den där fina sjön i skogen, skulle Hilda ha älskat att bada och simma i. Och vilken mysig kompis du träffade på i skogen. Oden, en fin kamrat.

    SvaraRadera
  4. Det där med att spåra skulle jag vilja prova på även om jag inte blir lika duktig som du. Nog var väl Oden en lustig en. Längre ben än mina alltså! Hyggligt att han höll din takt i alla fall... Kramis!

    SvaraRadera
  5. Jisses vilken hund - Oden. Och läskigt dyig sjö.

    SvaraRadera
  6. Det var mig allt en mager en, Oden! Loke och Oden, det var väldans va du omger dig med gamla asar eller va nu Loke var för en figur. Full fart är det på er iaf ;))

    BELLA

    SvaraRadera