En världssensation och annat uppseendeväckande i Julita.

Men! Hjälp! Stoppa pressarna! Hallå, Arlo valpar!!! tjoar ni nu exalterade och bestörta.

En till! Tvillignar!

Trillingar! Vilken sensation, nu gör ni vågen och flämtar av upphetsning.

Äh, skojar bara, lugnar jag då er och fnissar lite.

Hur skulle jag kunna valpa? Jag är ju singel ju. Och dessutom för ung, inte ens ett år fyllda.

Det är så ini baljan roligt att skoja med er för ni är så lättlurade och går på allt.

Till exempel så tror ni nu att jag är stygg mot Gula Hund.

Men han gillar tuffa tag.

Ibland koppeltränar jag honom...

...det går så där...

Fast vi har alltid, alltid värsta roligt tillsammans.

Nu blir jag allvarlig för nu tuggar jag på en rådjursfot. Den spårade jag upp häromkvällen och en till dessutom. Då kom en ko fram och ville hälsa för den var nyfiken på mig. 

Viltspårsfröken är värsta bästa kofösaren så hon sa till på skarpen, då dröp nötet av och jag och Cille kunde fortsätta spåra igen.

I kväll var Teitur så lortig så jag tappade lusten att ansa honom. Det är det bästa med att bara låna häst ibland. Man kan putsa på dom när man vill och strunta i det när man vill. Ungefär som barnbarn.

Ikväll byggde matten och jag en avanceradbana för första gången. Så då låg jag och pluggade in den en stund. Sen gick vi den tillsammans två gånger och jag var busbra.