Bojmojen, jag, vatten och sand.

När klockan väckte oss mitt i natten tänkte jag att jag skulle åka och tävla nåt kul i Långtbortistan.

Fast när vi sömndruckna stapplat in i bilen åkte vi bara en pyttebit...

...till vattnet!

Jädrar i min lilla låda....

...det roligaste som hänt på hundra år var det.

En gång förra sommaren vet jag att jag simmade en kort stund....

...fast då plaskade jag så alla fiskar rymde hemifrån.

Idag gleeeeed jag...

...som en alligator...

...en ibland blind alligator...

...genom djungelträsket...

...låssades jag.

Fast plask är också kul.

Hundra gånger hämtade jag bojmojen från djupvattnet....

...utan mig hade den drunknat hundra gånger.

Sen gick jag upp på torra land.

Jaha...jasså...vad gör man här då, funderade jag.

Inga brudar att spänna sig för såg jag. Annars kan ju det vara en bra grej att göra.

Men så kom jag på att bojmojen....

..är ju för tusanhakar lika skoj på torra land.

För att inte säga ett strå vassare i ökensanden.

Ränn nu iväg och skaffa er varsin bojmoj så ses vi på beachen allesammans i morrn eller så!

Guidad kvällspink i Julita.

Så här tänkte jag: att ni vill säkert veta hur en typisk pinkrunda i Julita ser ut.

Så då började vi här vid mitt hus.

Just ikväll hade jag med mig en dummy...

...så första hundra metrarna eller så...

...lattjade jag med den.

Matten kastade dummyn ibland...

...och jag hämtade såklart.

Huxflux tröttnade jag på leken och ville göra annat....

...så då gjorde jag det...

...spanade på åkern...

...och busade med fotografen.



Här är skogen bakom mitt hus...

...i den går jag vareviga dag...

...det händer att jag går där flera gånger om dan också för all del.

Fint va?

Där finns många spännade vilddjur som man kan sitta och lukta efter.

Jag jagar aldrig i livet nåra.

Efter ett tag hamnar man mitt i åteln.

Där finns alltid superintressanta dofter och grejer. Idag var det bröd. Flera limpor.

Vildsvinsstubbaran var nytjärade och luktade ini baljan starkt. Man får inte gå nära dom för då kan man fastna i all evighet.

Så det var lugnast att knata vidare. Häng med!

Den här stigen promenerar Valle också på. Ganska ofta träffas vi här. Men om han inte syns till så pinkar jag in en hälsning till honom. Så här.

Här var det lite ovanligt idag. För det hördes dragspelsmusik och så dansade två stycken hambo. Bara sådär. En torsdagskväll i Julita.

Sen hände det mest märkvärdiga nånsin. Kolla vad jag hittade...

....ett piggsvin ...eller nåt...

...jädrar i min låda så förvånad jag blev...

...det var mitt första piggsvin i år ju...

...så jag kunde inte låta bli att skälla ut den rejält. Som om den skulle bry sig om det.

Så då vandrade jag vidare....

...genom en av mina bästa spårskogar...

...åh, jag blev så ini norden spårsugen då.

Men närå...

...ikväll vankades inget spår nånstans.

Här svängde vi av...

...som vi brukar göra.

Sen gick vi mellan åkrarna, nästan hem till Wilma. Jag älskar Wilma.

Men närå, vi svängde vänster bort från hennes hus.

Förbi hemma hos Mingus. Han skällde inte ut mig, så han var väl inte hemma ikväll kan jag tro.

Här går stigen in hem till mig...

Vet ni. Att vid den här stocken har matten och jag stannat och gått sidledes ända sen jag var liten plutt.

Det finns inte på kartan att bara gå förbi den. Och har man tur...

...blir det godis för att man är duktig och går fot på snedden. Eller gör en plattskalle i förbifarten.

Här var det inte långt kvar...

...bara tvärs över åkrarna igen...

...precis där vi började promenaden.

Ikväll blev jag som galen när jag såg huset...

...och la i högsta växeln.

För att...

...jag höll på att förgås av törst. Alla dricksdiken var uttorkade på hela rundan. Förresten, kul att  ni hängde med på min kvällspinkpromenad just ikväll. När det var både hambo och piggsvin för en gång skull.