ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

måndag 30 november 2015

Snöroman i tre kapitel.

Snö.

Har fallit över Julita. Då är det hög tid...

...att plocka fram skotern...

...kolla att sitsen inte spruckit i somras...

...att skrovet är tätt...

...underredet utan skavanker...

...men...få se...vad är detta...hmmmm...nä, det var inget trasigt där heller...

...styrningen verkar OK vad jag kan se.

Japp! Dags att ta ett stadigt tag i startsnöret då...

...och bogsera åkdonet till bästa startplatsen...

Å---DRAAAAG----nääääh...

Suck.

Vajsing på startmotorn.....

Men man kanske kan springa igång den med värsta farten!

Nähä.

Jag blir knasig...vad är det för fel?!

Jag har ju nyss kollat igenom hela konkarongen.

Det måste vara nåt på botten...

Var god stör ej. Snille spekulerar. Efter jag fixat felet var jag trött.
Då tog jag kafferast. För så gör man när man jobbat hårt.


KAPITEL 2.
Efter fikat skulle jag provköra. Äntligen. Då låg norska tuppen i passagerarsätet och ville åka.

Jaså...du vill ut på tur, tuppusling...

...muttrade jag , och låssades förbereda motorn...

Skaru ligga så där, när det blir åka av?

Men...du har ju pinkat på dig, galentupp! I min nyservade kärra!

Ut...ut...uuuut, säger jag!

Ini baljans inkontinenta fjäderfä! Här är också en pöl ju.

Här kan du ligga och skämmas och torka medan jag rekondar och tar lunchrast!

KAPITEL 3.

Jaha...kom tillbaka mätt och belåten och tror ni inte norsken hade kasat sig tillbaka in i baksätet.

Nåväl, det var torrt i hörnen och lukten hade dunstat så ok då...

...han kunde väl få åka en tur då, lovade jag...och han blev superglad...

DÅ...kantrade skutan...så förargligt...hehehehe...

Hjälp---hjälp---gal tuppen!

Hur ska jag lösa det här nu då, funderade jag så klart...

...kanske medelst kvävning...om jag snabbar på...

Jädrans spratteltupp.

Då kom matten. Så klart. Vaddå, vad jag sysslar med? Vaddå, nån som skriker och gal?

Norska tuppen? Han var här alldeles nyss.

Kan han ha gömt sig under pulkan måhända, spekulerade jag...

...ja, kolla! Så märkligt...hur hamnade han där? Han kunde ju ha gjort sig illa, kvävts eller så....

...ingen fara, matten...jag bär bort den här livsfarliga snömojen så ingen annan blir skadad. Jag fixar det.

Jag hade ändå tänkt lattja med bollen hela dan.

söndag 22 november 2015

Frostnupen.

Efter promenaden blev det fotosafari hemma i frosten.

Solen vräkte ner och korparna skrek i högan sky.

Det knastrade som karameller när man knatade omkring.

Då såg jag en utmaning....

...ett arktiskt berg att bestiga.

Krönet reste sig högre än grantopparna...

...och jag slank hit och dit på isen...

...men gav mig inte förrän jag bestigit toppuslingen.

Sen var det bara att kana ner igen.

Fast jag stannande ibland och kollade på utsikten.

Efteråt utforskade jag nåt slags stenåldersstenar....


...som också var klätterbra.

Sen studerade jag frosten, och tänkte kanske det är permafrosten...men den kanske inte ser ut så där, det kanske är gammal vanlig Julitafrost..

Så lekte jag utkik på en rutten trädstam.

Då syntes det väldans väl att jag skulle ha frissat mig i förra veckan....

...sa matten, sånt tänker inte jag på.

Jag tycker korpar är kuligare...

...och fotboll...

...bollen är supersvår att få grepp om när frosten ligger ovanpå...

Till slut ville jag inte fotas mer.
Ikväll ska jag dansa. Inomhus.