ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

söndag 15 september 2013

Varit påfrestande men charmig.

Idag har jag bott hemma en hel månad. Det känns som hela livet, nästan. För att fira det har jag varit odräglig mest hela dagen. Jag ville inte sova nån gång varken dag eller natt, jag har varit elak mot Alf och jag har pinkat på tidningarna fyra gånger, fast jag brukar nästan aldrig pinka inne längre.
Jag firade också med att gå i trappan på egna ben för första gången. Det var lite överreklamerat, tycker jag. Inte svårt, men heller inte så spännande som jag trott.
Jag har vuxit så mycket så godisstenen som jag knappt nådde upp till för fyra veckor sen ser ut som småsten nu.
När jag var som mest påfrestande fnattig tog matten med mig på promenad. Först till Tindur och Teitur. Dom var inte så spännande idag, för vet ni vad jag kollar på?
Jo, en grävmaskin som grävde och grävde. Min första grävmaskin! Den förde ett oherrans oväsen, men det bekom inte mig, för jag är tuff.
Som det brukar vara vid grävmaskiner så stod två gubbar bredvid och bytte åsikter. Jag kände inte dom, så jag blev överlycklig och rusade dit!
Dom snackade grävare så jag gjorde allt för att hamna i fokus i stället! Visade prickmagen och så.
Efter det gick vi hemåt genom skogen.



Luriga matten trädde en ostbit på den lilla kvisten. När jag fick vittring på den...
...skuttade jag upp och fastnade med läppen på utskottet!
Nej, idag var det inte lättfångat godis alls.


Stockar finns till för att forceras till varje pris!
Sista sträckan gick över stubbåkern.
Matten berättade att min änglabrorsa och hon brukade gå och springa hur långt som helst över stubbåkrarna så här års och att hon saknar det förskräckligt och längtar tills hon och jag kan göra det nästa höst.
Så jag började träna långa kliv omedelbums!

Inte var jag trött när vi kom hem inte! Fast jag gått mitt längsta spår i blåbärsris tidigare, så jag attackerade sopborsten. Det är så vansinnigt skoj att brottas med den. Det kommer film om det i morgon.
Ätit har jag gjort flera gånger med stor aptit. Jag har blivit så märkligt matglad, det var jag inte förut. Nu är jag omättlig. Kanske för att det går åt många kalorier att vara odräglig.
Nyss, på kvällen, tuppade jag av en stund tillsammans med Alf, som jag inte varit snäll mot idag. Men nu är jag pigg igen, jag tror jag ska slå rekord i vaken- och odräglighet, hehehe!

9 kommentarer:

  1. Jag blir faktiskt lite sliten bara av att läsa om tempot du håller, Arlo. Förstår att du måste äta mycket för att få den rätta energin ;-).

    SvaraRadera
  2. En månad hemma ja.... Känner igen det där med odrägligheten som ofta flödar över nå'nstans där....
    Men - DU SKA VARA SNÄLL MOT ALF!!!! (Annars kommer nog änglabrorsan och spökar alltså :) )
    Matten och hussen? Asch, de får ta't :)

    SvaraRadera
  3. Tänk att få vara påfrestande men att bli uppskattad och omtyckt ändå...

    SvaraRadera
  4. haha, Matte säger att jag också var sån där då jag var liten, men hon älskade mig ändå, och det vet jag att din Matte också gör. Matte ser att du har samma hund handuk som jag har fått I sängen, men allt fastnar ju I den, och det går inte ens lös I tvätt maskin, hur gör din Matte ? blötpussar

    SvaraRadera
  5. Ja du Arlo. Du verkar ha fått all energi du behöver för att lyckas i livet. Sen får väl Alf sätta dig på plats, det verkar behövas.:)

    SvaraRadera
  6. Hehe, säger matte, så du är alltså inte bara super, du är mänskl... menar VALPLIG också! :D
    Matte minns mig...
    Men var snäll mot Alf, för annars får du dig en rejäl snyting en vacker dag. Trots att han tycks vara världsasnäll och tålig. (Man kan inte skriva världsasnäll säger matte, men det kan man VISST!)
    Hoppas du har en valpligt världsakul dag i dag också! :D
    /Kasper med kattflocken
    PS. Man kan skriva VALPLIG också, om man vill!!

    SvaraRadera
  7. Man får väl inte säga eller ens tänka det högt. Att ibland saknar man gammelhunden och skulle gladeligen byta ut valpen mot den gamla... Leo är ju 5,5 månader nu och han har varit hyggligt rumsren hela tiden. Nu plötsligt har han dock börjat pinka inne och könshormonerna gör att det stinker förfärligt. Igår var han billig, den gode Leo.

    SvaraRadera
  8. Men Arlo! På bemärkelsedagar är det inte tänkt att man ska driva sin matte och husse samt Alfar till vansinne. Det kan liksom vankas extra trevligheter då, om man försöker sköta sig lite...
    Men du är verkligen bedårande och headerbilden är helt osannolikt söt!
    Ha det gott i höstrusket!
    //Jenny minus Brio

    SvaraRadera