ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

torsdag 5 juli 2018

Värsta bästa livet

Vad gör Arlo i tropikvädret, sitter ni hemma och undrar och messar varandra oroligt.
Då ska jag berätta för er.

Mest mobil är jag runt midnatt. Då är det pyttelite kallare i luften...

...och ändå som på ljusan dan.
Sånt är ini baljan märkligt.

På dagarna har långpromenaderna blivit utrotade hela sommaren.
Det är ju livsfarligt att knata iväg i fjärran när världen blivit en bastu.
Så jag hålls mest här hemma.

Men en dag fick matten och hussen Wanderlust, hoppade på ett tåg...

...till ett hus runt som en boll.
Där satt några tusen andra panschisar.

Och så hade dom allsång med en annan åldring.
Det tyckte dom var superkul.
Och så fick dom värsta största hotellfrukosten dan därpå.
Men....frågar ni då oroligt, tyckte Arlo det var skoj i bollen också då?

Närå, lugnar jag er. Jag var på kollo hos Loke i stället.
Ena dan var vi i hans sommarkåk och varvade bus och bad.

Och nästa dag hade vi dragkamp, 

vattenlek

och brottningsmatch.

När tåget kom tuffandes  tillbaka med matten och hussen måste jag åka hem med dom.

Det var lika bra det. För jag slockande i ett hörn och gick inte upp förrän nästa dag.
Kollolivet sliter ut en grabb som jag.

Men då sov väl Arlo hela den dan, spekulerar ni nu.
Nänämensan, när jag kvicknade till fraktades jag till Vingåker.

Där bor Gaston och hans matte och dom ska dansa på VM i Holland om nåra veckor.
Så då skulle dom träna och repa hela dan
med publik. Som vi.

Alla i publiken fick också svänga sina lurviga till musiken...

...så då passade vi på...

...att öva på våra nya danssteg...

...och tricks.

Det gick väl så där i solgasset.

Tre gånger hann alla testa sina program...

...och ibland var det buskul.


Många karameller blev det...

...och nåra skutt ibland.


Backande...

...och haksnurr förstås.

Fast vi var ju flera som samsades den dan...

...så klart var min polare Dundra där  med matte och blomma.

Här ser ni Gaston som åker till VM snart...

...oj, vad vi ska heja på dom när det gäller.

Dom är proffsiga som få och kan nästan allt man kan kunna här på jorden.

Lazy...jag säger bara Lazy...här har vi en hoppjerka med supertalang...

...vig och superglad och pigg som en mört...

...och det minsta lazy någon skådat.

Sen har vi Frodo som kan dansa som folk, minsann.
Ja, jösses, vilken show dom bjöd på.

Alla blev alldeles matta, så då blev det lunchrast. För alla utom oss, för klantmatten hade glömt sin lunch hemma.
Jamen, då pallrar vi oss väl till nån affär och köper en macka, sa hon käckt och så gick vi.
Och gick och gick och gick, och ingen tillstymmelse till skugga fanns i Vingåker.
Och inte ett spår efter en kiosk, men efter hundra flämtande mil...


...hittade vi en bensinmack.
En överkorsad hund fanns på dörren, men den valde vi att inte se.
Så utmattade matten la ner mig bland motoroljorna så jag inte skulle synas och beställde en macka.

Nähä, det var slut på mackorna, sa dom då. Och matten nästan dog av svält och trötthet, så då lovade dom att fixa en smörgås om vi väntade. Och vi väntade och väntade och väntade. Nåra vände i dörrn när dom såg mig, nåra såg mig inte alls och nåra sa hej. Men jag bara låg där, pannkakeplatt, och fick superbelöning när matten äntligen fick sin matsäck. Men innan vi släpade oss hela vägen tillbaka genom ökenhettan vattnade matten hela mig med bensinstationsvatten.

När vi till slut var på plats igen förmådde vi ingenting. Jo, matten orkade käka mackan. Och så drack vi tio liter vatten var, pustade i skuggan...

...och mäktade till slut släntra till dom andra. Dom som suttit still och käkat lunch i lugn och ro, alltså som hade mattar med huvet på skaft, och så fixade vi faktiskt nåra danser till innan det blev kväller.
Alltså, först kollo hos Loke, sen dans och ökenvandring i Vingåker.
Fatta att jag låg platt hela nästa dag.
Åsså var det onsdag igår. Då skjutsar matten alltid mig till Katrineholm så jag får öva med mina bästa kompisar.
Så då gjorde hon det,  Det var också ini baljan roligt.
Och att slappa i skuggan efteråt är bäst.

Värsta turen, i morse svängde Lokes bil in hos mig och ut hoppade bästa polarn. Ska vi härja runt, frågade han och pep med min apa.
Närå, fämtade jag. För han hade med sig snygg-Doris hit.

Så jag lekte hellre tåg med henne.
.
Alltså, jag har banne mig värsta bästa livet.

Dom foton som visar matten har Mattias Lövgren knäppt.

måndag 18 juni 2018

Fyller fem.

Men där går Arlo omkring som värsta doldisen, konstaterar ni förundrat. Varför gör han så?

Då ska jag berätta för er att just idag av alla dagar är det min födelsedag.
Fem år fyller jag idag.
Och då kanske man vill gå lite ifred på morronprommisen och inte attackeras av gratulanter non-stop.
För man kanske vill pinka och bajsa i fred först.

Men för all del, häng med, vetja.
Såna här sorgliga syner kan jag bjuda på. Sex veckor utan regn, då ser åkrarna ut så här.
Det blir svältår för vissa, tror jag.
Tur för mig att kött inte växer på fält utan i lagårdar.

Fast i skogen grönskar ogräs och buskar bra utan regn.

Och grisuslingarna härjar kring som vanligt.
Käkar ärter, sprätter halm och knäcker träd och jag vet inte allt dom pysslar med.

Här vänder vi hemåt för nu vill jag bli firad på min dag, kommer jag plötsligt på.

Men först måste vi gå förbi stenen där en yttepyttefågel byggt bo och lagt fem blåprickiga ägg till beskådande.
Hon blir lite skärrad när vi spatserar förbi.

Eftersom det är min födelsedag kräver jag att få stanna och käka skogens bästa gräs.

Matten är inte överförtjust i att jag betar, men just idag får jag det.
Jag älskar sån gröda.

När vi kommer hem har hussen precis gräddat en pannkaka till mig.
Å slagit in ett paket.
Då hämtar jag nåra kompisar som får titta på när jag firar.

Så klart hugger jag in på pannkakan först.
Aldrig i livet förr har jag fått en hel pankis.
Såna brukar delas upp i hundra pyttebitar som jag måste jobba för.
Det här är värsta bästa lyxen.

Sen blir det paketöppning.

Luktar nam-nam.

Jag är en hejare på att dra av papper och sånt.

Fast...det är ett segare papper innanför.

Ini norden segt. Tur mina gaddar är välvässade för sånt.

Huxflux....största, godaste tuggisen.
Precis exakt vad en femåring behöver.

När jag tuggat klart vill jag knata iväg hem till fancluben.
Dom vill nog också gratulera mig idag, kommer jag på.

Jojomensan.
Flaggan i topp och stora famnen möts jag av där.

En handfull med falukorv bjuds det på direkt dom får syn på mig.

Och en hel drös med gos.


Min mest hängivna beundrare.

Efter gos kommer bus.


Jag älskar min fanclub.

Därför lubbar jag allt jag kan...

...in och ut ur deras hus.
Fast jag inte bor där alls.
Sen går jag hem och tänker igenom födelsedan.

Tänker, tänker, tänker.

Jo, mitt livs roligaste och godaste femårsdag, det är det allt idag.



Sist på kvällen tänkter vi ut ett nytt trick att träna på. Bara för att fira in i det sista, liksom

Tusan så kul det är att fylla 5. Tänk att jag aldrig kommit på att prova det förr i livet.