Eldprov i Valla

Inte ett smack har jag berättat för er om vad jag gör tjugehundraarton. Allt får ni inte veta, nänänä,  men den här dan som var idag ska jag dela med er, bestämde jag strax efter frukostkäket.

Så fort skålen var tom så det ekade drog jag ner i skogsbrynet för lite toalettgrejer.
Här fixade jag det, och det gick så ini norden smidigt.
Två kilo lättare kände jag mig efteråt.
Ja....ni vet...

Skutt in i bilen, och så åkte vi bland frostiga träd och grässtrån.
Vartdårå, frågar ni nu ivrigt och nyfiket.
Då berättar jag att vi åkte till Valla.
Det gör vi nästan varje vecka, så det var väl inte så märkvärdigt.

I Valla träffar vi alltid dom här två.
Dundra och Dundramatten.
Knappast värt att rapportera om, för det är så vanligt.
MEN....just idag hade Dundra fått för sig att löpa som bara den.
Ja, ni fattar.
Då testade dom mig, om jag kunde behärska mig.
Och det kunde jag.

Jag bara trixade och svängde runt som jag alltid gör. Aldrig att jag kollade på, eller stack till söt-Dundra, som dansade några meter bort iförd svarta brallor och allt.

Då fick jag veta att jag är värsta bästa super-boyen, som både dansar och är gentleman.

När jag är världsbäst i Valla...

...så bjuds det på delikatesser...

...kattmat från snusdosa...

...serverad med sked.

Kalas blev det.

Jag kom på att i stället för att snosa på Dundra, så räckte det att sniffa på Dundramattens brallor...

...precis där Dundra haft sin rumpa när hon pausade i dansen.
Är jag smart eller smart?

Vi vill se dunderbruden dansa, kräver ni nu. Så då får ni ett smakprov. Hon är som en liten blixt när hon kommer igång.

Fast hon kan sitta som Ferdinand och lukta på blommor också.
När andan faller på.

Så där.
Är ni nöjda?
Det får ni banne mig vara.
Sovit middag, käkat, pinkat och gått ut med soporna har jag också gjort idag.
Inte mycket att basunera ut precis.