Mattetal i juletid.

Joråsåatt....nu är glada julen slut slut slut.
Mest mäkliga med den var att i år fanns bara TVÅ julklappar här i huset.
TVÅ!
Jag+ matten + hussen + lill-matten = FYRA
Undra på att jag bävade inför julklappsutdelningen.

Tur som en tok hade jag. För första klappen, från mina mest hängivna fans i Julita, ville ingen annan ha.

Små, små delikata ankor väl förpackade var dom.
Nom nom nom.
Synd bara att det är snålmatten som portionerar ut dom.
Dom kommer tametusan att räcka ända till påska med den takten.

Glädjen stod högt i tak när jag fattade att paket nummer två också var till mig.

Ett grått med fjäderfän på.
Det hade åkt hela vägen från Växjö till Julita.

Så då krafsade jag bort fågelpappret och fram kom en...

...räv minsann!

Med en pip i aktern...

...och en där fram.

Sen sas det att jag hade en räv bakom örat hela julen.

Huxflux var det slut på julklapparna.
Och båda var till mig.
Ini baljan snäll måtte jag ha varit i år.
Tack lill-matten för Rävuslingen!

Nästa dag var det en annan pippi som hade huvudrollen.
Vet ni hur ini norden utmattande det är att hålla stenkoll på en kalkon som doftar en hel juldag...
och åker ut och in ur kylen i flera dar därefter?
Fast inälvorna behövde jag inte dela med nån.

När julen var slut och lill-matten dragit hem till katten, ville jag ha extra kul.
Spåra, tänkte jag ut då.
När man bor mitt bland vargarna blir det inte många spår, men sexhundra meter lyckades matten lägga ut till mig.
Under tiden väntade jag hos dom som gav mig ankorna och kollade på deras julskina och så.

Varje pinne var värd ost och storpinnen fick man kattmat för. Så jag plockade upp allihopa.
När vi gick hemåt mötte vi postisen ...

...som tvärvände och kom susandes tillbaka när han såg oss.
Värsta farten hade han.
Förlåt, förlåt, flämtade han fram. Jag glömde lägga paketet till Arlo i lådan ju.

Så då förlät jag honom och bar in kartongen.
En till julklapp minsann!
En försenad.
Från utlandet.

Upp till granen och köra repris från julafton då.
Spännande var det.

Ett glitterrött paket med superlånga krullsnören var det.
Och så kunde man läsa att det var från Onkel Qalle i Norge.
Min favvo-Onkel!

Då kom jag på att jag ju är bortskämd och brukar alltid få julklapp från Onkel Qalle.
I år hade den visst fastnat i tullen eller nåt.
Det var därför jag fick börja om med att fira jul.

Inte mig emot.
Medan jag öppnade tänkte jag på att Norska Tuppen, Norska Morska Måsen, Norska Grisen och Norska Anden också kommit hela vägen från Norge och nu bor dom hos mig.

Hurra! Tillökning i norska kolonin!
Norska Krokodilen.

En illgrön reptil som skrek i högan sky så snart man puffade på den.

Jag blev inte ett smack rädd, utan bet den i svansen tills den vrålade av smärta.

Det ska bli ini baljan spännande att kolla på hur väl en Krokodil kan samsas med resten av norskarna.
Måsen och Anden kan ju rädda sig med en lufttur
och kanske Tuppen också
men Grisen ligger nog pyrt till när dom träffas
Hehehehe.

Tack finaste norska släkten!
Onkel Qalle, Tant Sascha, Kusin Vitamin och Lillan.

Så här lät det:

Räkna efter nu....hur många julklappar fick jag?
Ankmat, Pip-Räv  och Norsk Krokodil.
TRE stycken.

Och hur många hade Tomten med till resten av familjen?

NOLL.

Hade det varit tvärtom  hade jag blivit bedrövad.
Men nu är jag nöjdast i världen.
Bästa julen i år!