Vandaler från Mars och en gam från Stockholm.

Kolla kolla, där står ju Arlo och spanar, ropar ni nu förtjust till varandra. Kom, vi kvistar över och lyssnar på vad han har att berätta idag då, uppmanar ni alla som hör.
Så då gjorde ni det.
Och jag började så här:

För nån vecka sen, på kvällspinken, landade ett ufo i en av mina spårskogar. Bara så där.
Poff, så låg det där och lyste upp tillvaron.
Spännande för en grabb som jag. Jag kunde knappt sova den natten.

Så på morronpinken traskade jag dit för att inspektera spektaklet.
Så här såg dom ut, ufona.
Dom hade kraschat träd när dom landade.

Jag gillade inte uppsynen hos den här, så jag drog till en annan....
 

...skog. Garnaterat Ufo-fri.
Sen har det mullrat och skrapat och lyst och knakat i ufo-skogen vareviga dag.



Och på morronpinken idag såg det ut så här.
Spårskogen putz weg.

Då tog jag ett ordentligt tag i Långhunden och vände ryggen mot det hemska som hänt.

Men måste snegla lite ändå.
Kunde det verkligen vara sant?
Hade marsianerna snott min spårskog?
Finns den på Mars nu då?
 

Sno dej, matten, vi måste dit och kolla, tjatade jag då.
Så då gjorde vi det.
Och där var spårskogen.
På fel ledd.
 

Vart jag såg, såg jag träd som låg.

Aldrig har jag sett på maken till vandalism.

Så vi knatade högst upp på fjället för att se om vi skulle hitta nåt normalt.

Högst onormalt.
Här sitter jag på en sten i tätaste spårskogen och kollar rakt ut på resten av världen.
Märkligt.
 

Men...kommer skogen att vara tillbaka nästa gång jag vill spåra, frågade jag matten då.

Nä, svarade hon då med en tung suck.

Då förstod jag att det var Aldrig Mer som gällde.
Och blev lite depp.

Men så gaskade jag upp mig, spanade ut över Julita och tog sikte på stugan där min fan-club brukar samlas ibland. Ni vet dom som gav mig ankmat i julklapp.
Där brukar det bli rena rama tivolistämningen när jag dyker upp.
Så då gjorde jag det.
Dök upp.

Värsta bästa fan-cluben hade skaffat en gam till mig. Från Stockholm.
Ge hit, sa jag bestämt när jag fick se fågeln.

Bestäm er, är den min eller, frågade jag ivrigt.
Tills dom släppte den.

Det skulle dom aldrig ha gjort. För aldrig i livet att jag tänkte ge tillbaka Gamen.

När jag väl lagt beslag på den.

Fast det var superkul när dom försökte.
Mesiga försök.
Ingen kastade sig med dödsförakt över mig eller så.

Sen la jag mig ner för att inspektera Stockholms-Gamen.

Och plötsligt låg jag och snuttade på den i vintersolen.
Så det kan bli.

Efter snuttenstunden bytte jag Gamen mot Gurkburken.
I den låg godis.
Och jag fick många.

Det var idag.
Men jag har ju gjort annat andra dagar.
Låt mig tänka lite...

...jo, nu kom på ett par grejer jag pysslat med.

Titt som tätt åker jag till Vallahallen och dansar med Dundra och mattarna.
Det är ini norden kul.

Och andra dagar, som igår, åker jag till Kungsörshallen och tränar allt jag kan komma på.
Mixat, liksom.

Krypa är skoj. Så det brukar jag göra. Igår fick jag prinskorv för det. Julprinskorv från frysen.

Andra dagar är jag i hallen hemma i huset.
Där kan man också träna.
Fast mindre grejer.

Som att trä en ring på en pinne.
Då kan man få ost.