ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

onsdag 29 januari 2014

Det har hänt en massa sen sist.

Tjoflöjt! Inte blir det mycket bloggande här i Julita inte. Det är ju för bövelen inte fotoväder där ute, och om det är fotoväder så stelnar mattens fingrar i nordanvinden, eller så händer katastrofer med kamerorna i snön.

På tal om katastrofer...här åker min skog på den sista färden....

...och här är mackapären som ställer till det.

Suck!

Fast lite spännande är det allt att balansera...

...och karta omkring i skövlingen.

Men det får ni inte säga till matten, hon är jordens känslig när det gäller skogar.

Vet ni, att jag kan vara lydig ibland? Kolla vilken godisskål jag hittade, men det var förbjuden frukt i den.

Nån som ser en snörboll här? Hur som helst fick jag totalt springerfnatt med den som vanligt. Då skulle matten fota mitt fnatt med lillkameran. Så då hukade hon sig och jag galopperade rakt mot henne, då retade jag henne lite och tog ett omtag om snöret... och huxflux hade jag kameraremmen också över huggtanden!

Ja, jag märkte ju bara att det blev roligare och lite tyngre i käften, så jag fortsatte dänga kamera och boll i huvet på mig, i stammar och stenar och släpade genom djupsnön. Allt medan matten jämrade sig högljutt och vred sina stelfrusna fingrar. Precis här var det det hände. Matten var övertygad att lillkameran var död, men se den mådde hur bra som helst när den blev ompysslad och torkad. Så det kan bli.

Det här är min dansfröken och Minis. Minis är inte dansfrökens hund, utan min nya kärlek. I måndags var det äntligen start för min danskurs som jag längtat så ini norden till. Vet ni, att vi fick strutta runt och rocka hej vilt till en massa hög musik  och så fick vi visa att vi gjort läxan, och det hade jag, så jag fick med beröm godkänt. Så det var ju bra.

Nu har jag fler läxor till nästa gång, det är vuxenpoäng med läxor tycker jag. För jag är yngst i klassen.

Snacka jag blev imponerad av storlek och tyngd på bajspåsen hussen drog upp ut reningsverket idag. Respekt, sa jag och gjorde nästan honnör av bara farten.

Sen fick jag paket. For dogs står det, så det var absolut till mig.

Så då öppnade vi det.

Huxflux hade jag fått ett eget bord. Hur kul present var det på en skala?

Fast, såklart, det är det första bord jag får stå på. Frustrerande bara med snara runt halsen.

Så då fick jag nog och drog till skogs med Loke i stället.

Vi är värsta bästa bråkstakarna.


När jag inte hinner med Långben så låter jag så här, fast jag kan låta mycket längre och högre. Det tycker mattarna är underhållande på nåt sätt. För då stannar dom och skrattar.

6 kommentarer:

  1. Klart att det är tusen gånger roligare att busa med Loke än att stå på ett bord! En sån idé???!!!

    Visst ÄR det trist när skogen blir ved och timmer och sånt, fattar inte varför dom måste ta ALLA träd på en gång! Det behöver man inte alls göra. säger matte som känner nån som sköter sin skog på ett helt annat sätt.
    Fast i mina trakter skövlar dom också.
    Kasper

    SvaraRadera
  2. Håller nog med din matte om skogen jag.... (Här ska nu byggas i halva vår! Och vi har ju trots allt MYCKET mindre än du :( Nästan mest synd om oss kanske? ;) )
    Danskurs låter kul!
    Och den där snaran.... Du lär dig snart stå där snällt utan :) Här låg A och snarkade på bordet nyss. Urmysigt hälsar han!

    SvaraRadera
  3. Synd på skogen!! :(

    Fint trimbord. Vår matte vill ju också ha ett nytt.
    Jo, apropå ditt jaktskall. Det påminner om Grompans bjäbbande när han körde agility. :) <3

    SvaraRadera
  4. Inte klokt va du får vara med om mycket! Det där bordet såg inge vidare ut! Rena skenavrättningen med den där snaran om halsen! Jag tycker du ska ta första plogbil hem till mig så kan du få bo här hos mig istället! Jag tror du skulle gilla käket även om det inte blir några danskurser precis... Kramis!

    SvaraRadera
  5. Tips till matten: det går att montera bort snaran, vi använder den aldrig...

    SvaraRadera
  6. Ja, hos dig händer de verkligen en massa spännande saker hela tiden! Och ni verkar ha mycket snö ni också :-)
    Sånt bord har min matte också fast vi använder inte det så ofta som tur är :-)

    SvaraRadera