ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

lördag 25 januari 2014

Livet är som en påse...

...tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något.
Vet ni...att det är flera dar sen jag bloggade sist. Sån brukar jag inte vara. Men nu var jag sån.
Kanske allt är oppåner för att det blommar i komposten.....

...eller för att snöröjningen inte funkar runt min träningsgarderob.

Det kan också vara för att jag och matten blev osams... igen...för när vi hade tränat lite i Kungsör en kväll, så skulle matten på möte och jag skulle vara i tältet och vila...fast jag blev hysterisk i stället, så då åkte vi hem och matten suckade tungt.

Det som var roligt innan var att Prima hälsade på. Hon är nio veckor, som jag när bloggen började.
Inte blev livet muntrare när favoritskogen låg på tvären dan därpå.

Det är ett oskick med skogsvandaler, och inga spår fanns efter dom heller.

 Det har dykt upp en laddare till min rakapparat, så nu är den beredd dygnet runt att börja surra och attackera. Utomhus också, idag blev jag öronrakad på utetrappan.

Är man rakmogen så är det dags för körkort. Jag vill kunna köra till min tjej Lykke, så jag har börjat träna. Men man ska visst inte ha ratten i nacken, så jag fick bakläxa på stört.
Det där med att få hysteriska utbrott i tältet, ja. Antingen ska jag upphöra med sånt tjafs, eller så blir det till att tillbringa hela livet hemma i Julitaskogen, fastslog matten. Jag gillar ju action, så jag pluggade burligg ute i friska luften idag. Det gick bra.

Tänkte bara visa att så här gör jag med alla mina märgben. Stoppar dom där dom passar, eller gräver ner dom vid nån rot. Det här benet hittade matten idag när hon sprang och gömde sig för mig. Så klart har jag stenkoll på alla bengömslen och hämtar ett när jag blir sugen. Så klart.

I morse sprang jag och Valle ihop igen.





Vi tumlade omkring och levde om hela vägen hem till hans hus.

Och när jag skulle gå hem, försökte Valle hålla mig kvar allt han orkade, den lille parveln.


Fast innan dess hade vi valsat runt och härjat.
Tur som en tok har jag, för dagen innan fick jag sällskap av Loke på ett superhäftigt skogsröjarlopp. Och när Loke hittade en rådjursskank höll han i så jag fick gnaga. Loke är nog min bästis.

8 kommentarer:

  1. Älsa o BollnäsTrollet25 januari 2014 17:26

    ojoj undrar om det är samma sorts snöblommor vi har för på våran trapp blommar det också nu :)
    Men vilken super kompis du har i Loke som håller i rådjursskanken så du kan gnaga :))

    SvaraRadera
  2. Hysterisk i buren så matte fick åka hem - en sån uplevelse! Fast klart att du måste pröva. :D
    Snällaste Loke, alltså!! Och Valle har minsann tuffat till sig, du coachar honom bra, tror jag.
    Ben - jag för min del möblerar inomhus med dom. :) Fast din installation utomhus var också snygg, tycker jag.
    Kasper

    SvaraRadera
  3. Du ska se att du blir världsmästare på burhäng innan matten hinner säga "Duktig kille!" :)
    Till Valle skulle jag vilja ge rådet att göra som bernertjejen Skorpan: Hon hugger tag i storasyrrans svans för att hinna med!
    Loke är nog den snällaste storebrorsa du någonsin kunnat önska dig!

    SvaraRadera
  4. Synd på så fin skog men du får trösta dig med dina mysiga kompisar... Kramis!

    SvaraRadera
  5. Osams med matten? Kan jag inte tro! Det var nog bara ett missförstånd som inträffade.....

    BELLA

    SvaraRadera
  6. Svårt att se att något liv som du är inblandad i skulle kunna bli tomt eller ihnnehållslöst...

    SvaraRadera
  7. Den där Loke är allt en snäll kompis.

    SvaraRadera
  8. Härliga foton du bjuder på och SÅ söta hundar jag Dör haha :) hoppas att du haft en bra start på det nya året.

    Om du gillar doftljus har jag idag på bloggen en härlig butik som Ingen får missa :)

    Ha en skön vinterdag

    LOVE Maria at inredningsvis - inredning it's, Swedish for decor :)

    SvaraRadera