ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

söndag 15 mars 2015

Weekend i Kolbäck.

Luta er tillbaka nu för det här blir värsta bästa romanen...

..för vet ni va´...i två hela dagar har matten och jag varit i Kolbäck. Visste ni ens att Kolbäck fanns? Det gjorde inte vi heller så då åkte vi dit. Det tog en timme och lite till.

I Kolbäck skulle man först vara inomhus och snacka och sen gå ut...

...i vårsolens glans hela dagen.

Tur jag hade en luftig kompost, för det blev svettigt att jobba med apportering. Det var sånt vi skulle bli ini baljan bra på.

Hehehehe...kolla tummelisan....min halvsyrra Diza minsann. Tre ynka månader har hon flamsat omkring på jorden än så länge.

Dizas stoebrorsa Ruben var också där.

Ja, vi var en hel liten koloni av tjusiga killar och tjejer. Liva hette visst hon här.

Mitt i alla kuliga grejer blev mattarna superhungriga. Då kom pizzabilen med käk till dom. Vi hundar fick svälta.

När dom länsat kartongerna kom den här mackapären susandes över nejden. Närå, jag blev inte rädd, men väldans konfys. Såna påhitt finns inte i Julitaskogen.

Hela resten av dan övade vi roliga grejer som till exempel skulle mattarna traska baklänges och vi skulle leka så gräset yrde och vi skulle ta hårt i dummies och lämna tillbaka dom till mattarna smack i handflatan och så leka igen. Så det var ju kul.
Då somnade jag i bilen hem och så vaknade jag i morse. För jag hade använt skallen så den blev tom. Men klockan sju idag var jag pigg som en pelikan igen, så då vi for till vårt nya favvoställe Kolbäck igen.

Och där var alla polarna.

Den här dan var det livligare övningar....fast det ser stillsamt ut för matten kunde ju inte både fota och jobba samtidigt.

När jag pausade i komposten såg det ut så här.Ingen annan hade kompost med sig så då kände jag mig speciell.

Perry...han är född i samma stuga som jag, så det var ju intressant. Vi kollade in varandra hur ofta som helst, för vi kände oss nästan släkt.

Nu ska jag berätta en del om vad vi pysslade med idag.

Jo, som vanligt lekt vi massor...och kampade...och höll hårt i grejerna...och släppte dom när vi skulle.

Förresten...här är vår fröken. Fröken Lena Gunnarsson heter hon och hon har skrivit värsta bästa boken om apportering med sin kompis. Så hon vet varenda smula man kan behöva veta om sånt.

Och...vet ni va? Min gamla matte åkte på apporteringskurs och glömde visselpipan hemma i Julita. Har ni nånsin hört sånt tok....

,,,men då fanns en ung matte där som såklart kommit ihåg..., så då fick matten låna hennes pipa.

För vi skulle ju öva stoppsignal och närsökssignal och tänk om matten fått lov att vissla med läpparna då...då hade jag skämts ihjäl.

Vi skulle inte lära oss att titta åt höger, Men en del tränade på det ändå.

Men att gripa och kampa och leka...det skulle vi göra. Och hitta och hämta och lämna. Och stanna och rusa och sätta oss pladask...

Till slut blev vi så trötta så vi blev löjliga.

Då fick vi sitta och kramas med mattarna och kolla när alla hade examen. Vi skulle visa vad vi lärt oss, så då gjorde vi det och alla blev godkända guskelov.

Och fröken Lena och Tassla tackade oss och vi tackade dom och så packade alla sina miljoner utströdda prylar...utom matten som glömde kvar sin anteckningsbok förstås.

Och så blev det repris från igår, jag somnade pladask och orkar inte vakna mer idag.

7 kommentarer:

  1. Åh, milde himmel såna hittepåsaker ni håller på med. Jag blir trött bara av att läsa om det... Kramis!

    SvaraRadera
  2. Alltså.... andra bilden.... nog blir du och matten allt mer lika... Inte porträttlikt direkt, men själva utstrålningen/"uppsynen"... I alla fall vad jag kan se på bild :)
    Tipsa matten om check-lista. Det är inte allas fel efter fyllda 35 sådär...
    /ej hundägare

    SvaraRadera
  3. Wow for en helg du har hatt! Godt du kom ut av den komposten innimellom, så du ikke ble til kompost ;)

    SvaraRadera
  4. Åhh, så fin du är i Kolbäck. Jodå, Kolbäck finns, det vet jag som är uppvuxen i grannkommunen.

    SvaraRadera
  5. Din resa till Kolbäck verkar ha varit en riktig hit. Och vad du är tjusig i din kompost!

    SvaraRadera
  6. Man får väl vara tacksam så länge mattarna åtminstone inte glömmer oss... fast det är väl ingen risk förstås. :D
    Himla många kuliga saker ni hittar på, och himla söt liten tummelisa till halvsyrra du har!
    Kasper

    SvaraRadera
  7. Va vad det för mackapär som kom susandes? Finns inga hos mig heller, va jag vet! Intensiva och roliga dagar har du mest hela tiden ;) Har du vaknat än?

    Undrar
    BELLA

    SvaraRadera