Nisse tänker sjöman bli, segla till Jamaica, hämta hem bananparti ifrån ön Jamaica... låg jag och nynnande igår kväll.
Så grunnade jag en stund till.....och så kom jag på att jag ville mönstra på en bananbåt jag också.
Så i morse gjorde jag det. Det var min första båt nånsin...så det var ju spännande.
Hmmm, ska det va så många bilar på däck månntro?
Jo, här står tydligt och klart att bilarna ska va. OK.
Sen lättade vi ankar och jag började mitt liv som matros. Det varade i nästan en halvtimme och var mest bullrigt och varmt.
Så när vi fick land i sikte mönstrade jag av ett tag. Då promenerade vi en stund och sen åt dom lunch. Då låg jag under bordet och vilade hakan.
Som dessert kollade vi på en båt och en mangel. Sen gick vi vidare. Det fanns bara två bilar eller så på ön, så det var ju avslappnat.
Där ön tog slut fanns en brygga. Vid det laget var jag superhet i hela kroppen, så då doppade jag mig.
Efter det vände vi om och då stod den här krabaten och kollade på mig. Den var mysko, och det berättade jag för den.
Vi var strandsatta på ön så vi måste invänta ett skepp.
Huxflux dök det upp ett vid horisonten.
På tillbakavägen kollade jag ut över havet och tänkte att det var bra att vi har bananer hemma, för jag ville inte segla ända till Jamaica, som Nisse.
Värsta öronfladdret blev det på hemvägen.
Sen gick vi iland för gott och det var förtifyra grader i bilen. Så då öppnade hussen alla bildörrar och matten öppnade dörren till min bur för att få ner tempen däri innan vi åkte hem till Julita. Då trodde jag och hussen att mattens hjärna blåst bort på bananbåten.
Nu ska ni få höra om mitt livs mest spektakulära och utmanande spåräventyr! Vänta bara, ni kommer att häpna och ooooa och aaaaha!
Det började med att vi fick skjuts till en ny spännande skog. Där hade matten fått fnatt igår och lagt ett spår som blev dubbelt så långt som det brukar. Snårigt var bara förnamnet, kärr och fält och vägövergångar och stenrösen och återgång och sårlega och längs dikeskanten och efter nästan enoenhalv kilometer slutade spåret här:
.....nån som ser nåt mysko?
Nja, mumlar ni och plirar noga på bilden....en kronhjortsklöv och nåt grått fluff.....
Men, kolla noga då! utropar jag begeistrad! Kolla vad som var spårslutet!!!!!
Av alla miljoner snår i snårskogen hade klantmatten valt att hänga klöven i ett fågelbo. Och inte märkt det. Stackars pippisar har nog varit skräckslagna hela natten med klöven en halvmeter från hemmet.
Efter en hel del övertalning tog jag hand om klöven...
...fast det hade då varit mycket bättre belöning efter superhårt arbete att få ta med fågelboet hem.
Arlo, han är allt bra usel på att blogga nuförtiden, suckar ni nu unisont därute i stugorna. Ja, jag håller med er, men nu ska ni får veta lite ur mitt liv igen.
Ibland är jag med Loke och har dragkamp.
Den här dagen styckade vi en tupp i tre delar. Det var skoj. Det var en gammal seg tupp.
Och så har jag rivstartat min karriär i mästarklassen. Först en tävling som inte var på riktigt. Men nästan. Då satt Yssa och var löpsk i honnören, så då stack jag till henne förstås, men sen blev jag bättre.
Det har regnat mest varje dag. Bra, tycker jag och matten som trivs i sommarregn.
En annan bra sak med regn är att jag kan strosa omkring i min mysrock utan att skämmas. När jag kommer inomhus igen alltså.
Matten har halvhjärtat börjat jogga igen. Hon är kass på det, men jag hänger med för att vara hygglig. Man blir inte precis slutkörd av att hålla hennes takt.
Vissa dagar har det inte regnat, då är jag i skogen ändå.
En tisdag fick jag bästa presenten....et långt, spännande spår med värsta största klöven som slutkläm.
Samma dag som vi skuttade agility blev det dansträning efteråt. Sen var jag ganska trött på kvällen.
Vissa dagar har jag slappat i utesoffan.
Sen åkte sax och kam och rakapparat fram med en faslig fart och så blev jag sån här. Bland konvaljerna.
Nu har jag glömt att berätta att jag var i Flen och tävlade mästarklass på riktigt första gången förra söndagen. Då fick jag 61 poäng. Sen åkte jag till Katrineholm och tävlade mästarklass igår...
...då fick jag 61 poäng igen.
Men vaddå...funderade jag då, får man alltid 61 poäng eller...
Nä, för idag minsann, då tävlade jag igen och då fick jag 77 poäng och då blev alla så glada och hurrade för om man har fler än 70 poäng så är man superbra.
Tralalalala....pip i elefanten....trallllallllaaaaaa....piiiiip..........
.....va?......tjaba......tittar ni in?.....kul....
...då ska jag passa på att berätta för er vad jag pysslat med på sista tiden.
För tjofaderittan, det har varit fullt upp.
Äntligen fick jag danstävla. Då gjorde matten en miss och jag två, men det gjorde alls ingenting...
...för båda domarna gillade oss och vår svängom, så då fick vi poäng för att flytta upp till klass två. Gissa om vi blev glada då. Fast vi ska inte flytta upp. Men vi får om vi vill. Så det är ju bra.
Men har Arlo öppnat handelsträdgård, utropar ni nu imponerande. Närå, lugnar jag er, men vi åkte till Loke och hämtade hundrasjutti blomster som var över. Det var för flera dar sen och nu är det bara femti kvar och alla krukor är slut. Så det blir ju en utmaning för matten att lösa.
När man har så ini baljan mycket kul för sig som jag har, är det knepigt att välja vad som är roligast.
Fast förstapriset går nog till att spåra klöv.
Eller....allra bäst är när jag själv får välja om och var och hur klöven ska grävas ner efteråt.
Så här spårade jag i tisdags. Nästan åttahundra meter. Nu blir spåren lite knepigare hela tiden, som att gå över vägar, hitta ställen där låssasdjuret legat och blött och vilat sig, följa med när det har irrat i liksom fingrar fram och tillbaka och sånt spännande. Hehehe...älskar´t!
Tältsäsongen har börjat. Så då slog jag upp det och provsov där. Det gick bra.
Fast igår, efter jag varit en sväng till stan, låg jag och snarkade lite i det fria. Då petade matten på mig och frågade om jag ville hänga med på skuttexamen.
Så klart, ropade jag och satte mig redo vid dörren på två röda sekunder.
När vi kom fram hade fröknarna byggt en avslutningsbana. Då sprang jag den sakta med noggrant. Sen ville tanterna inte säga tack och farväl och kramas och så, utan bestämde att vi börjar en splitterny tantagilitykurs nästa vecka så ses vi då igen. Smarta tanter det där.
Vad ska jag mer förtälja? Jo, hussen målar huset dagar i ända. Då sa jag att mitt hus ser nött ut, så då målade han det också. Fast det var efter det här fotot, så det syns inte här.
Om ni tror att jag skuttar och spårar och dansar och kör rally dygnet runt så tror ni fel. För superofta dåsar jag i gräset...
...och snuttar mig till sömns till fågelsång och ljumma försommarvindar. För livet ska vara underbart och omväxlande tycker jag.
