ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

tisdag 1 november 2016

Sen sist.

Värsta inspiratören. En dag satt han bara fastklamrad där och berättade om hänförande vyer från höga höjder..

Så då ville jag också göra det...

...se hänförande vyer alltså-

Sen kom jag ner på jorden igen....

..och gjorde vardagliga sysslor.

Höstdag. Med dimma. så det var ju ovanligt.
När den lättade ville jag göra nåt både skoj och nyttigt.

Uppletande, utropade ni då entusiastiskt.
Okej, sa jag och drog jag på mig västen...

...och letade.

Hittade en boll.

Sökte här...

...och där.

Plockade upp en snörboll...

...en groda...

...och kasserade in kycklinghjärta för varje pryl.

En till grej, sa matten.....

...en enda...






Yey! en vante.....

...den var inte lätt att lokalisera i höstgräset.

När man har gett alla fem sakerna rakt i mattens hand och hjärtana är slut...

...kan man fortsätta kondispasset med hopp....

...och hopp med bock. Hoppa bock.

Nästa nyhet är att jag ska lära mig balansera på yttepytte stubbar....

...har jag bestämt....

....fast jag har bara tränat en gång ....på tre tjocka stubbar. Man måste börja med det som är lättast.

Nu ska ni får se Loke och mig.

Värsta kramen.

Alltså det finns inget bättre, roligare, skojigare, fartigare än Loke och jag tillsammans.

När vi härjat i Julitaskogen så varken vargar eller grisar törs sig fram...

...i flera mil.

Så brukar vi käftas...

...och brottas grabbigt och tufft, tills vi skrattar så vi kiknar.

Jag ska bli norsk.
Nä, skojar bara.
Men jag ska lära mig att spora på norska.
Det är därför det heter spora.
Så då fixade matten vårt premiärnorskaspor.
Så här.

Det var supersvårt ju. Lurigt. Knepigt. Konstigt. Rart, på norska.
Men såklart fixade jag det.
Till slut.

Jo, ni måste ju få se mina svangrannar. Kolla långt där borta. Två vita kolosser. Det är dom. Dom bor här bakom mitt hus nu. Och blir lika rädda vareviga gång jag kommer ut. Då glider flygfäna iväg genom luften och låter som trumpeter. Typ.

Idag har det kommit regn. Det har inte regnat sen i juli här i Julita. Så det var ju på tiden.
Då passade det ini baljan bra med dummy-spel i våta höga gräset, tyckte vi.
Så då gjorde vi det. Länge.

Även om det regnar kan man skruva upp musiken på discot till max....

...och ta sig en svängom. 

Inga problem för en dansant kille som jag. Regndans.
Nu behöver ni inte gå och grunna på vad er bästa Arlo sysslat med på sistone.
För nu har jag berättat nästan allt.

3 kommentarer:

  1. Så roligt att läsa om era äventyr / Gudrun

    SvaraRadera
  2. Snacka om balans i livet! Bästa fotomatten, bästa kompisen, bästa kycklinghjärtana och bästa varierande kuligheterna. WOW!
    /g

    SvaraRadera
  3. Oj! Nån stubbsittare lär jag aldrig bli, men du verkar ju vara riktigt fena på sånt... Kramis!

    SvaraRadera