ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

söndag 22 maj 2016

Prisjakt i Vånga

Kvartifem på morgonkvisten tjoade mobilen att vi skulle oppåhoppa. Kvartifem...smaka på den ni. Sen åkte matten och jag i hundra år, först på tomma motorvägar och sen på en väg som var den krokigaste på jorden. Då kom vi hit. till skogen nånstans vid Vånga. Vi var många i Vånga...

...så vi delade upp oss längre bort i skogarna. Då hamnade matten och jag här.

Väntan i hundra år, som alltid när man ska ha kul. Sen kom domaren. Han sa att en hjort blivit skadskjuten av en skytt på ett berg när den sprang på vägen, men ingen såg åt vilket håll hjorten försvann sen. Så det var ju annorlunda, uppletanderutan var alltså på vägen. Men det var ju plättlätt att känna att den lubbat in i skogen på vänster sida, tyckte jag.

Jag var superbra idag. Spåra, spåra, spåra....det är livet det. Fast det var ini baljan snårigt, så matten fick krypa omkring genom torrgranar och kliva över vindfällen. Men jag väntade alltid på henne, och det fick jag beröm för. En gång hade hjorten varit fram till en bäck och druckit, det var lite spännande och kolla om den gått igenom eller vänt. Sen kom vi i fatt den, så då sköt domaren den igen och sen visade jag var den tappat sitt ben.

Då blev det klang och jubel i busken. När jag kånkat klöven till bilen så bjöds det på vatten och kycklingfilé. Matten rensade håret från kvistar, grenar och barr och sen åkte vi till ett annat ställe. Där delade vi på äggmackorna, matten och jag.

Alla tjugu hundarna kom dit när dom var klara med sina spår. Så då blev det väntan igen. Det var många som kom fram till mig och sa att dom måste ju hälsa på Arlo, känd från fejjan och bloggen. Värsta kändisen är jag.

En del stödde sig på varandra....

...medan jag smälte maten och tänkte på mitt kuliga spår...

...tills ögonen föll ihop.

Efter hundra timmar skulle alla vakna och man skulle få pris om man varit bra.

Och det hade jag ju.

Då fick jag ett förstapris med rosett.

Sen kom jag på sjätte plats av alla tjugu för jag fick 130 poäng när man kunde få 140. Då vann jag en kasse grejer.

Det bästa priset var godispåsen...

Fast den orkade jag knappt kika i för man blir trött när man spårar låssashjort på viltspårsprov i Vånga.

Sen åkte vi tillbaka på krokiga vägen och ända hem till Julita. Där somnade vi.

För om man pallrar sig upp kvartifem och jobbar hela dan och vinner priser och rosetter och käkar äggmacka, så får man vila huvet på kvällen.

4 kommentarer:

  1. Jag tycker att du är superproffsig som får förstapriser och godis och sånt! Klart att alla ville kolla in kändisen. Kramis!

    SvaraRadera
  2. Självklart får man vila skallen efter en så'n dag! Jag tror det är lite måste faktiskt :)
    Grattis till dig o matten!
    Eva med Assar

    SvaraRadera
  3. Kristina Herrmann23 maj 2016 10:15

    Oj en sån dag, Arlo, och vilket fint resultat med flera priser! STORT GRATTIS.

    SvaraRadera
  4. Bra jobbat!
    Hundtävling här i Hjo för två veckor sedan. Skulle ställt upp i specialklassen: Charmigaste ekipage. Men vi har tränat för lite på "pang, du är död" och "rulla runt". Men nästa år så...

    SvaraRadera