Tja! Idag tänkte jag berätta lite om en av mina hobbysar. Men först får ni kolla när jag lubbar omkring med en pinne. Det är under en andhämtarpaus , därför har jag joggingdressen på mig.
Min bästa hobby är att spåra. Otippat va? Som så här, när jag just spårat upp slutpinnen i blåbärsskogen och en superlycklig matte matar mig med delikatesser. Ni fattar va?
Det dumma med den här sporten är att man måste vänta i hundra år ibland. Då blir jag ini baljan otålig och talar om det. Högljutt. Men om jag får hänga bredvid matten så är det helt ok.
För ett tag sen var jag på stor spårtävling. I Härad.
Där kunde man snacka om väntetid. Först åkte vi till Härad, det tog en stund, sen väntade vi där, sen åkte vi till skogen och där fick jag vänta ett par timmar.
Sen när vi åkt tillbaka till Härad, väntade vi några timmar till.
Fast då väntade jag bredvid Nässla, så det var ju bra.
Nässla är snygg.
Fast mittemellan all vänt så spårade jag förstås.
Så här såg det ut precis innan. När matten fick veta var ungefär spåret började. Mig behöver dom inte berätta sånt för. Jag vet ändå.
Så här såg vi ut när vi kom tillbaka från det kuliga spåret. Det är två domare och så vi---och klöven förstås.
Domarna sa att jag var dagens bästa spårhund, ända fram till jag fick vind på en annan hunds spår och gick lite fel.
Då glömde min förgrömmade mattusling att hon kunde ha tagit tillbaka mig till spåret och allt hade varit frid och fröjd. Närå, hon virrade efter mig så långt så domarn fick komma och hämta oss. Så då rök pokalen vi nästan fick.
Fast hela vägen tillbaka sköljde dom beröm över mig och matten. Superimpade var dom av mig. Dom sa att jag hade en läpp på var sida om spåret och att jag var outtröttlig och envis som få. Och har värsta bästa potentialen. Så det var ju bra.
Då skrev dom en liten uppsats om oss.
Annars har jag mest spårat efter pinnar på sista tiden.
Det bästa med det är att man får godis lika många gånger som det finns pinnar. Annars får man bara en klöv att stila med.
Förra spåret slutade så här. Det blir alltid party när man hittar långpinnen. Ibland måste man leta i mer än en kilometer, men det är det värt.
Nu kan ni lite mer om min favvohobby. Vet ni, det bästa av allt...i morgon kommer en kompis hit på spårträff igen. Då ska jag ha premiär med elitpinnar. Månntro hur det kommer att gå?
Idag, sa matten med sträng röst, ska vi ha en sån där vilodag. Inte träna, inte gå långpromenad, inte busa, inte jogga...bara klippa håret och gå på fotosafari bakom huset.
Kunde du ha hittat på nåt tråkigare, utbrast jag bestört.
Klippt blev jag....
...sån här.
Sen får kameran berätta resten.
Så blev min ini baljan långtråkiga vilodag. Men i morgon bitti ska vi på spårträff med bästa gänget. Upp i ottan och värsta roligaste dan blir det.
Jag har fått klagomål från en del fans att jag är ini baljan dålig på att blogga nuförtiden. Jorå, så är det. Jag har rumpan full och hinner ju inte visa och berätta allt för er. Om ni inte har fejjan förstår, där finns ju allt redan.
Nu ska jag visa att jag skuttar bra.
Hitodit och framåtillbaka. som värsta kaninen.
Vi gillar verkligen skutteriet, matten och jag.
Mer än vi trodde vi skulle göra. Man blir liksom beroende och får som hoppfjädrar under tassarna.
I tisdags hade vi examen igen i tantagilityn. Det var tredje examen på raken sen i våras.
Ibland har vi roat oss inomhus också på tisdagarna.
Men nu är det slut med det nöjet. Fast man vet aldrig med oss...
Nu över till nåt helt annat. Min stig från huset till skogen har varit värsta blockerad på sista tiden. Då skällde jag. Det var rätt åt dom.
Jo....så har jag ju haft examen i burskolan också. Då åkte vi hem till burfröken.
Åsså hade dom luringarna tänkt ut en fejktävling där matten gick banvandring på banvandring och hade sig. Medan jag låg tyst och duktig i tältet och kollade. Då fick jag med beröm godkänt. Så det var ju bra.
Men jag pluggar inte alltid....
...ibland härjar jag och Loke omkring så hela Julita skälver.
Det är mina bästa dagar nånsin.
Andra dagar rumlar jag med Valle. Honom sätter jag på plats och låssas vara sur på, men min svansusling förråder mig hela tiden.
Sen har jag skördat pumpor. En del är vårtiga. Dom är kul.
Få se nu....jo, en kväll, nästan natt, åkte vi till Katrineholm och...
...nosade på pizzakartonger som luktade eukalyptus. Det var märkligt. Men man fick kyckling hela tiden, så det gjorde inget.
Att jag var två dagar i Växjö, det har ni koll på...
...men sen blev det överdos av stad för mig. För vi åkte till Eskilstuna och shoppade en annan dag. Vad trött man blir...
Då var det annat i morse när jag fick dra till skogs och spåra klöv. Min lyckodag.
Som grädde på moset dammade matten av dummiesarna och så fick jag ränna efter såna och leta gömda och kastade i kväll.
Jag är inte mycket till stadshund, det är jag inte.
Jag trivs bäst när jag får grejsa omkring på landet och i skogen. Så är det.
Nu har jag tröttat ut mig, så då slutar rapporten. Fast jag har massor kvar att visa och berätta, det har jag. Jag kanske kommer igen när jag vilat upp mig.
(Förresten, bilderna på mig och matten har Ingrid Forsberg och Nikki Hovander fixat åt oss, ini norden bra, va?)
