För exakt två år sen åkte jag på mitt livs längsta biltur. Så här såg jag ut då.
Då for jag ända till Julita med min husse och matte för jag fick inte bo kvar hemma i Örsundsbro med mamma och alla dom andra.
Jag sov många gånger första dan.
Fast då och då var jag vaken.
Så här såg jag ut då.
Jag tog på mig att flytta alla skor redan första dan.
Och så sov jag igen.
Många äventyr blev det omedelbums.
Och snaskiga grejer att gnaga på.
Det roligaste i mitt nya liv var Alf.
Han blev min bästis.
Ibland var jag bara söt. Det är lätt när man är nie veckor.
Efter ett par dar åkte jag bil igen.
Då vakande jag i stan. Där kunde man inte gå, för alla stannade och oooade och aaaade när jag visade mig. Det gör dom inte nu. Så nu kan jag gå på stan oantastad.
Så där var det precis exakt två år tillbaka från idag.
Bara så ni vet.
Schena...schena...äget? Javaddårå...det är inte så lätt att snacka med favvoklöven i mun. Testa själva med en penna eller nåt.
Nu ska jag berätta om Mingus. Mingus bor pyttenära mig, men vi träffas aldrig, fast han brukar skälla ut mig när jag går förbi. Så en dag möttes vi. Då plattade jag till honom.
Mingus flämtade fram från underläget att han tycker att jag är störst, bäst, starkast och vackrast. Så det var ju bra. Och sant.
Annars blir det mycket ligga nuförtiden...ligga platsliggning här och där menar jag förstås. På fejjan ska man fota att man ligger prydligt en gång om dan i hundra dagar. Vi är på tretton, tror jag...eller förtielva...eller nåt.
Här ligger jag inte plats, fast ni tror nog det. Nä, för här ligger jag i Enköping och har precis nyss blivit Rallymästare. Det blir man om man sköter sig bra tre gånger i mästarklass. Så då gjorde jag det. I söndags. Det blev hurrarop och gratulationer hela dan.
Man får inte ligga plats på sidan. Men man får fundera sidledes. Här tänker jag på att nu ska jag inte köra rally mer. För nu har jag kommit i mål.
En annan dag låg jag hos Loke och gnagde på hans ben. Då kom den här krabaten smygandes. Tänker han sno benet månntro?
Närå, förklarade Loke. Den där spelevinken får ont i bladen om han käkar ben, så det är lugnt.
Loke är bara bäst. Han vet så mycket och så kan man gnaga tillsammans med honom.
Apropå gnaga ben. Kolla vilken manick! Johorå, matten fick tips om att lägga spår till mig med cykel och klöv på pinne. Så då gjorde hon det. Då mötte hon nån i en bil som tyckte matten var ovanligt knäpp som cyklade på fel sida av vägen och höll en blompinne med snöre och klöv i diket. Vissa fattar ingenting.
Igår väntade vi hela dagen på att få vara med på Ordning och Reda på klubben. När vi äntligen kom dit, så sa dom Tackföridag precis när vi dök upp. Då hade matten sett fel på tiden och vi missade allt. Men sen fick jag vara med dom stora schäfrarna och ligga plats i fem minuter när nån sköt titt som tätt. Det var jag bra på. Efteråt fick jag springa i tusen kilometer mellan matten och en gubbe medan kulorna ven runt öronen på mig. Värsta roligaste.
Man kan gå på kurs och lära sig nåt som heter Do as I do. Det kostar många tusen kronor. Och då får man lära hunden att härma matten. Hur matten rör sig och sånt. Inte hur hon pratar, det blir för svårt. Men det kan vi väl fixa gratis, tänkte vi. Så då gjorde vi det. Till mattens stora glädje och förvåning.
Och där ligger Arlo och tältar, konstaterar ni belåtet. Jorå, svarar jag då. Idag campade jag ett par timmar i Katrineholm.
Så här, mitt på rallybanan. Riktigt praktiskt...bara att krypa in och snaska lite mellan jobbarpassen.
För jag jobbade en del med matten också...
Tur som ena tokar hade vi, som hade lill-matten med som fotograf.
Så det blev ju bra.
Efter rallyn fick man härja runt med pälsbollen och sånt.
Sen traskade vi till skuttbanan. Där fanns nästan inga skuttgrejer alls.
Bara några klättergrejer.
Så då busade jag på dom.
Sen sa jag att jag vill gunga gungbräda....
....för det ser så ini baljan coolt ut...
Så då gjorde jag det.
Det är asballt.
Släpp brädan...vrålade jag till matten som ständigt ville hålla i när det tippade. Så då gjorde hon det. Ka---booom ba!
Efter gungbrädefärden tog jag en kort vilopaus.
Sen ville jag skutta genom däcket....
...och lubba i hundra kilometer när matten ropade på mig.
Vi höll nästan på att glömma dagens platsliggning. Så då var jag duktig och låg länge länge fast att lill-matten var där och var skoj och att två av tjejerna löpte för fullt och att två valpar härjade runt. Då fick jag beröm.
Massa gottis och beröm fick jag för att jag alltid gick in i tältet när jag inte jobbade. Så det var ju bra.
Nu har ni sett vilka superroliga timmar jag hade på klubben i morse.
Nu ska ni får se hur jag tog mig ner från den bautatora stenen från förra gången jag skrev och berättade. Många av er har varit oroliga över hur jag kom upp och ner. Matten hann bara filma sista biten. Innan dess hade jag hasat mig dit jag är.
