Fula foton från fräsig fotvandring.

Vi har jordens bästa höst i Julita. Det är vackert väder och lagom varmt vareviga dag. Som gjort för mil efter mil av upptäcktsfärder för oss som inte behöver jobba nånsin.

Till exempel idag så knatade vi några timmar här. Ini norden suddiga bilder blev det.

Men dom duger åt er som kanske inte varit i nån skog alls idag.

Enda vilddjuret vi såg var en katt. Skogskatt.

Men...etttutre...bakom nästa kurva...

...bor Wilma.

Längesen vi sågs. En av oss har vuxit och en av oss har krympt tror jag.

Kom och kolla på mina fjäderfän, uppmanade Wilma med skarp röst. Så då gjorde jag det. Dom var supermånga i olika färger och typer. Tuppen var bautastor och hette  Maroon.

Alla andra gånger jag har träffat Wilma så har hon varit superskraj för mig.

Det har gått över.

Vi busade faktiskt rejält en stund. Taxjakt.

Och när hon kom upp sig lite i världen...

...så hade vi en mysstund i höstsolens glans.

Jag gillar såna där små wilmor, dom är behändiga, som man säger i Julita.

Fast hon snackar en hel del, så man nästan blir döv ibland. Hon berättade att i morrn ska hon till frissan för att bli av med skepparkransen. Och klippa naglarna. Tjejsnack....
Så då sa jag lycka till och drog vidare på min färd.

I en krök dök Julitas största tjej, Lessie, upp. Hon var ute och motionerade sin matte och sin häst, som är som en hund. Då morsade vi och så.
Sen gick vi hem.

Höstpyssel.

Va? Nåt fluff bland löven, utbrister ni nu konfunderat.

Ingen fara, det är bara jag som prasslar omkring.

Men...varför sitter Arlo och glor på en vägkrök, undrar ni nu nyfiket.

Jo, för jag satt ju och väntade på bokbussen. Fattade ni verkligen inte det?

Nä, nu ska jag skärpa mig lite och berätta vad jag gjort. Till exempel att jag har tvättat ögongojs, snor och öronvax från Teitur, för jag är värsta bästa hästskötaren.

Vet ni, att Julita är knökfull med älgjägare nuförtiden....då får man inte spåra i skogen för då kan dom tro att man är en spårälg och så kan kulorna börja vina runt en, för dom är sällsynta.

Så då får man hålla sig på säker mark, som en gammal hästhage, utan hästar, till exempel.

Det var ini norden skoj att kryssa mellan bajshögarna och plocka pinnar, så det gör jag gärna igen.

Fast ibland är det bra att ligga i skottlinjen. I Katrineholm till exempel kan man få ligga på rad med schäfrarna medan en gubbe fyrar av skott på skott bakom. Sånt är jag ini baljan bra på. Sen får man springa det fortaste man kan mellan en gubbe och matten medan kulorna smattrar också, det är nog ännu roligare.

Ibland tror nog ni att jag och Loke har gjort slut eller så. För ni får nästan aldrig se honom.

Då ska vi berätta att vi är tajtare än nånsin, min bästis och jag. Vi träffas hemma hos nån av oss, eller så tar vi med mattarna på solskenspromenad genom Julita titt som tätt.

På tal om solsken. Idag sken det så dant så vi knappt orkade gå långpromenad. Utan vi knatade till kohagen och parkerade oss på stensoffan där i hundra år. Tills vi blev hungriga och styrde kosan hemåt.

Då poppade Casey upp som gumman i lådan.

Och huxflux hade jag en räv i rumpan.

Så då blev jag uppiggad värre.

Förresten....om ni nånsin ser mig stående så här nånstans....

...så är det fullkomligt normalt. Bara så ni inte undrar, och tror jag har brutit nacken eller så. Närå, jag bara vilar huvet.

Så där, nu vet ni lite om vad jag pysslar med. Värsta roligaste hösten är jag mitt i

När Oden var här.

En morgon när jag pysslade här hemma dök Oden upp huxflux. Poff, bara!

Så då fotade matten oss. Och nu vill jag att alla ska få se hur ini norden kul vi hade.

Nu får ni kolla, för nu blir det en hel drös med stumbilder på oss.

Så. Visst var det underhållande att se oss härja omkring. Nu ska jag gräva ner mitt ben igen.
So long!