Goddagens på er. Vad får det lov att vara idag då?
Glimtar ur mitt liv i maj?
Jovars, det kan jag leverera.
Första hållplatsen blir här: Äntligen, efter hundra år var det dags för spårträff vid Knektbacken. Jordens roligaste morgon blev det. Agnes och jag fick varsitt spännande spår.
Efter att jag jobbat i tusen kilometer och spelat plockepinn så slog jag knut på mig själv. Det var kul, tyckte alla utom matten som skulle nysta upp mig sen.
Så har jag kollat att tulpanerna sköter sig och luftat norska krokodilen.
Sen huxflux en dag kom lill-matten nerdimpandes hos mig.
När hon är hos mig blir det lite mer livat än till vardags.
Till exempel åkte vi till skolan och körde rally.
Då var jag ringrostig vill jag lova.
På kvällskvisten kom kubben fram. Det var ett år sen sist men jag hade full koll på hur man skulle bära omkring på kungen, flytta block och vässa pinnar. Där låg mattarna i lä, åtminstone min vanliga, för hon kom inte ihåg nåt.
Innan hon åkte hem till Växjö igen skickade jag ut lill-matten i skogen med andra pinnar. Då la hon värsta bästa spåret åt mig.
Såna presenter gillar jag bäst.
Nu ska jag berätta en nyhet för er. Alla måndagskvällar är jag här, i Vingåker, även om det är hundra grader hett. Då tar jag min blå kavaj på och står ut ändå...
...för det är så ini baljan skoj i Vingåker. Kolla bara här vad med prylar där finns att greja med. Och högar med godis får man, bara man sköter sig en del och lyder ibland. Värsta bästa uppfinningen, måndagskvällar.
Nu måste jag tänka en stund. Vad mer kan jag dela med mig av från min majmånad...hmmmm....
Jo! Så klart! Min svängomkompis Dundra och jag åkte ju till Kumla för att tävlingsdansa en dag. För henne var det första gången nånsin, men hon är så attans cool så hon ba ut och dansa liksom. Två gånger, och domarna föll pladask och gav henne superpoäng och uppflyttningar och pallplats och jag vet inte allt.
Mallig blev jag som är kompis med en sån stjärna. Själv var jag inte riktigt med på noterna den dan.
Men alla från Julita gillade mig ändå.
Och domarna var ju också ganska förtjusta. Hade jag bara gjort alla mina moves så hade poängen blivit skrytmässiga. Men jag slarvade ganska mycket, sa matten som har koll på sånt.
Så kan det gå när man ska dansa i Kumla en majdag. Annars kan man ju stanna i Julita och softa i stället.
Eller luffa omkring i skogsskuggan när solen steker.
Och idag spanade jag efter fjäderfän och fiskar i Öljaren. Sånt kan man göra i maj.
Men vad är det här nurå, utropar ni förvånade. En björnunge? Närå, lugnar jag er då, det är bara Dobby från stan. Han hoppade ur en bil hos mig igår. Bara så där. Jag blev superpaff.
Dobby är bara en barnrumpa och jag visste inte riktigt vad man skulle göra med honom. Så jag morrade lite. Då blev Dobby inte rädd alls. Så det var ju bortkastat.
Närå, han var lika tokglad ändå och grävde ett hål vid garaget och pinkade på gräsmattan och bajsade i en plastpåse.
Efter en stund gillade jag honom ganska mycket. Nästa gång Dobby dimper ner här ska vi leka mer. Nu när jag vet vad han är för en filur.
Det bästa med Dobby var hans husse som fattade att jag också behövde nån som klappade på och snackade med mig. Alla andra ba: Oooooh Aaaaaah Dobby liksom.
När Dobby inte är här och inte lill-matten heller utan det är som vanligt, då leker och tränar matten och jag massor på kvällarna. Och gör läxor till Vingåkersmåndagarna.
Som slutkläm får jag pipa med bollen hur länge som helst. Så då gör jag det. Och ibland traskar jag till Rutan för att pipa klart, för matten gillar att jag är i den. Då kan man få köttfärs.
Är det bra så? Sjuttifemton och förtisju då tack. Det är vad en stunds underhållning går på nuförtiden. Så det är bara att betala och se glada ut. Välkomna tillbaka.
