ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

måndag 20 april 2015

Några glimtar ur mitt nya liv.

Nu när jag har hemma-matte har jag fullt upp, må ni tro.

Varje morgon, nja...inte supertidigt eller så...så drar hon och jag på långstyrning åt olika håll. Syd och nord och väst och ost. Och tillomed sydsydväst.

Vi knatar så länge så vi måste ta rast ibland. Som så här till exempel.

Ofta rastar jag så nära matten jag kan krypa intill. Så här till exempel.

Fast det händer att jag rastar i en egen liten hög. Så här till exempel.

En dag åkte vi till Kungsör och skuttade agility med annat folk och fä. Då rastade jag mig här.

Sen var det slut på rast och ro. För nästa dag skulle vi till Eskilstuna och kolla i tusen affärer. På niohundranittionio ställen fick jag inte hänga med in, då tränade matten och jag en massa grejer utanför, så folk stannade och kollade på oss. Det var annorlunda. Tyckte både vi och dom.

Då fick jag så mycket godis så jag måste gå in i köket i en affär och dricka tre skålar vatten på raken. Städerskan stod bredvid med moppen i högsta hugg. Undrar varför.

I samma affär stod dom här och såg intressanta ut. Så då morsade jag på dom. Då blev dom blöta.

Nästa dag hjälptes jag och hussen åt att gräva upp rötter och lägga stengolv vid min garderob.

Värsta största roten. Björkrot.

Sen drog jag till skogs och hittade en utkikssten.

Matten sa att jag såg ut som ett kuttersmycke.....ja, sånt vet en landkrabba som jag inget om...

Förresten håller jag nästan alltid utkik. För man kan inte veta vad som poppar upp bakom nästa krök eller trädstam.

Apropå trädstam, så balanserar jag bra...

..och gärna.


Så där håller vi på nu när ingen åker till jobbet. Vi går omkring och softar och njuter och gör bara sånt vi vill.

Så det är ju bra.

Som att en dag ville jag spåra pinnar. I stället för klöv och blod. Så då fick jag det.

Det var så ini norden kul så jag ville göra om det idag.  Då la matten ett spår som såg ut så här enligt mobiluslingen.  Men...flämtade jag och stirrade på skärmen...så DÄR kan man ju inte spåra omkring.
Nä, så här gick jag spåret i stället och det blev precis exakt rätt.....
Plockepinn med alla rätt blev det.
Så då skulle vi ta en "hurra-va-vi-är-bäst-bild".....
Huxflux började jag larva mig, för jag var så full av lycka av spår och hackkorv.
Jag blir lätt sån.
Sen gjorde jag nåt helt annat på kvällen. Vaddåvaddåvaddå...tjatar ni nu jobbigt. Det ska jag berätta och visa i morrn.

måndag 13 april 2015

Arlo and Shaun: the Movie.

Kolla vad man kan göra med ett får...Först låssas man som ingenting....Vaddå kommer det ett får, typ...
Åååh...ett smaskigt får, mumlar man förvånad och slickar sig runt munnen...

---och så HUGGER man...snabb som blixten...mitt i ullen.
Då dör fåret...låssas vi...

Kolla bara ...dött får.

Då kan man plocka upp det och gå en sväng.

Ställa sig tillrätta över en mossig sten.

Vara cool jägare med bytesdjur så där.

Se sig omkring...

...upptäcka nån slags persilja precis bredvid.

Spekulera:  kan man ha persilja till lammstek?

Hmmmmmm....

Sniff...sniff....

Tordas smaka lite med tungspetsen...

Jo, lammstek med persilja får det bli..

Men vad ini hela baljan hände nu?! Steken flög sin kos ...eller?

Nämen sermanpå...den sluge ulltotten var skendöd och kastade sig utför stupet....

...månntro han blev skrajsen när persiljan kom på tal...

Rymma så där fräckt!

Men jag ger ingen pardon. Baggen fiskas upp.

Sådär...tillbaks till utgångsläget igen.

THE END
Starring: Arlo the Hunter and Shaun the Sheep.
(Obs att inga djur kom till skada under filmningen)

söndag 12 april 2015

Slips, storm och slabbiga grabbar.

Hundratusen saker har hänt sen sist. En dag tränade jag på att sitta på pallplats. Det kändes bekvämt och passande.

En annan dag lekte vi upptäcktsresande och upptäckte bombmurklor. Fast det visste vi inte då. För vi tyckte bara att dom var mystifika slemproppar i skogen.

Samma kväll rände jag och bäste Loke ihop på promenaden. Det firade vi med att dikesdoppa oss i Julitas samtliga lerdiken under många timmar.

Så här.
Sen blev det lite träligare, som vi säger här, för det blev helkroppsschamponering. Och så sveptes jag in som en valross.

En annan dag kom min halvbrorsa Borka och morsade på mattens jobb. Fast det hade jag ju ingen glädje av.

På fredagen fick matten mat och tårta och presenter och blommor och så ska hon aldrig mer åka till jobbet. Tänk att man kan göra så. Det hade hon väl kunnat få ändan ur vagnen och bestämt sig för tidigare. Men nu är det gjort.
Idag stormade det över Julita. Så då var vi i skogen och vädrade öronen.

Ja, vi jobbade också förstås. Med pinnar och dummies och armvift och pipan.
Fast igår jobbade jag mera. För då tävlade jag två gånger på samma dag. Jag var inte superbra, det var jag inte. Men bra nog, så jag fick en blå slips och blev klar med avancerad klass. Och uppflyttad till mästarklass i rally.
Så nu heter jag SEVCH RLDN RLDF RLDA Mountjoy Sagacious Sander.
Fast det kan väl kvitta, men matten blev glad.
I morgon ska jag visa vad man kan göra med ett får.