En helg i mitt liv.

Och vad har Arlo sysslat med den här weekenden då, undrar ni förstås otåligt så här i sista skälvande minuterna.

Då ska jag förstås berätta det för er. Igår traskade vi värsta längsta långstyrningen för vi hittade skoterspår.

På hemvägen morsade vi på Lessie.

Lessie fyllde fem häromdan och blev värsta gråhårig då.

Vi fick inte härja runt, för hon väger ett ton eller så och kan knäcka mig när hon landar efter ett skutt.

Så då pussade jag på en av Lessies araber i stället. Fast på svenska.

Vet ni, att sista biten hem över gärdet där ingen gått och snön blåst ihop, fick jag lov att kravla. Det fanns inget annat sätt att ta sig fram. 

Då trodde ni förstås att jag var trött sen, men tjo vad ni bedrog er.

För då tog jag ut prinsessbollen, som är inneboll annars... 

...och så tumlade vi runt i djupsnön....

...så här.

Eller så attackerade jag den....

...när den trodde att den listigt hade gömt sig i drivan...

Jag är så bra på att leka med boll.

Eller hur?

Fast idag sken solen och jag råkade på en pinne som kraschat ner igår.

Visst blir man hysteriskt....

...överlycklig...

...när solen skiner och man hittat en alldeles ny pinne.

Långpinne.

Så där höll jag på, bara för att jag kan.

På ini baljan långa promenaden idag sken solen så matten inte såg att fingret var framför linsen och snön blev blå.

Vi följde tusen älgspår tills tre stycken joggade förbi huxflux. Då kollade jag efter dom. Sen gick jag hem och käkade och sov middag och på kvällen har jag kört rally i Kungsör. Fast där togs inga foton. Men  ni vet ju hur det brukar se ut.

Poseringspuss.

Jojomensan, så kan det gå tillväga när jag och matten poserar för vinnarbilden till Springer Östras hemsida. För jag hade vunnit värsta största slipsen för jag var näst mest aktiv förra året. Slagen bara av min brorsa Kino som fick en ännu längre slips. Bröderna Slipz kan vi kalla oss om vi ska ut på turné nån gång.

Matten överraskar.

Min matte....hon är inte klok nånstans....

...vet ni vad hon har gått och gjort idag....åååhh....jag spricker snart om jag inte får berätta....

Nu... nu... nu.... snart.... kommer det:

Hon  SA UPP SIG från jobbet idag! Vad säger ni om det va? Hon ska bli panschis, precis som hussen. Till påsk så där. Och resten av livet.

Kolla, kolla, här ligger pappret där det står att hon inte vill jobba längre utan vara hemma med sin hund och gå i skogen och leva livet. Så då skulle vi fira, men nu kommer det att bli snålt med pengar förmanade matten strängt...

...så då snodde hon pastejen från en jobbarkompis macka, svepte snabbt som ögat in den i papper och la i fickan, och så kan jag fira gratis i kväll. Fiffigt va?

Dom andra ska fira mattens snara frihet med banantårta...hoppas hon inte snodde den också och la i fickan.
Så så var de med det.

I stället för...

I Julita snöar det såna monstermängder så vi kan inte göra nåt som vi tänkt göra. Man kan inte åka bil när snön vräker ner för då kör man i diket. Och det är inte kul. Så vi fick inte träningstävla rally i fredags, och vi fick inte åka på prova-på-drag i morse och vi fick inte åka på rallyträning i kväll. Suck. MEN...

...jag och bästa Loke har busat tre dar på raken!

Idag var värsta längsta buset.

Det började på hans gård.

Plötsligt räckte gården inte till...

...så då drog vi iväg på tur...

...längs en väg som var en vit fläck för mig...

...på fler sätt än ett.

Jag blir som en bortbyting, säger matten, när jag är med Loke.

För jag blir blind och döv och dement då.

Varför skulle jag lyssna på matten då? Henne hör jag ju vareviga stund annars.

Nä, Loke och jag smiter in i vår bubbla...

...och dit släpps inga mattar in.

Grabbigt.

Loke, han har nästan ingen päls. Ja, om man jämför med mig alltså. Så han kan lubba hur som helst i kramsnön med sina långa ben.

Mina fick mattarna pyssla om gång på gång.

För Loke ville bara sprinta i djupsnön, fast vägen var plogad. Och då måste ju jag följa honom.

Så jag blev värsta snöbollssamlingen.

Så där höll vi på tills jag nästan stupade.

Då släpade jag mig hem och åt en skål mat.

Fast först duschade jag och snöbollarna hur länge som helst. Sen föll jag i koma under datorstolen. För jag var ini baljan trött. 

Hur går det med pilatesen då, undrar ni förstås ivrigt. Tackar som frågar, så här gick det igår.