Två kapitel om julen och dess vedermödor.

Kapitel 1. Vari vår hjälte får problem trots att tanken var god.

Häromdan höll jag på och flög lite med Norska anden...

...tog i för kung och fosterland så den fick flaxa och ha kul.

Norska Tuppen och Norska Morska Måsen låg och var avundsjuka och beklagade sig....

...då kom posten.
Norska Posten.

Med grön tulletikett och utländska frimärken.
Exklusivt.

Det stod mitt namn på, och så PEP det när man trampade på det....

....så då öppnnade jag i ena änden och hittade guld.

Och ut kom en Norsk Gris!

Han var medtagen efter den långa resan från Väst, och andades knappt längre...

..men när jag daskat runt med honom en stund blev han pigg (!).

Så ini baljan sprallig så jag fick lov att hålla fast honom, medans han skrek som en stucken gris .

Så då tänkte jag packa ner honom igen och returnera honom till Norge...

...men då slaknade han och tiggde och bad om att få stanna i Julita.

Så då fick han det. 

Sa jag, om han skötte sig.

Då började han klaga över illamående och åksjuka och bad mig sluta dänga runt.

Då sa jag att du ska få se på åksjuka, din grisusling, den här gången ska jag verkligen skicka tillbaka dig med vändande post.

Hal som en ål var han. Ville verkligen inte knökas in i kartongen för att återbördas västerut. 

Då upptäckte jag ett kort i paketet.
Och läste att Norske Grisen var ju en julklapp från norska släkten.
Från bästa Onkel Qalle, Tante Sascha och Kusin Vitamin.
I Norge.

Det hade ju inte jag fattat. Jag vet ju att man inte får skicka tillbaka en julklapp,
Då är man otacksam.
Och det vill jag inte  vara.

Sen kom jag på att det finns ju redan en Norsk Koloni här i Julita.
Norska Tuppen, Morska Måsen och Anden.
En till norsk spelar väl ingen roll.

Så då beslöt jag att ge Grisuslingen uppehållstillstånd.
Och bjuda hela kolonin på en åktur för att han skulle lära känna sin nya hembygd.
Julita.

Nöjd med mitt beslut var jag och passagerarna laddade.
Då, innan jag ens startat motorn...

...började Grisuslingen krångla igen...

...och tänkte rymma på egna äventyr....

Förgrömmade Gris, sa jag då till på skarpen...du ska få se på äventyr!

Nu jädrar ska du tuktas.

Hehehehehe!

Är du slak nu, lille vän?

Ett terrängpass tog jag med honom på också.

Sen var han ganska mör.

Låg och flämtade och bad om nåd.

Men då sa jag att: du stannar kvar här. Du rör dig inte ur fläcken. Jag litar inte på dig för fem öre, Gris!

Ja...långt därborta ska du ligga och skämmas. Medan jag och dina landsmän har kul härborta.

Få se nu vad höll jag på med när det där röda paket damp ner?

Jo! Jag flög ju omkring med Anden.

Så här.

Då kraschlandade han på Grisen. Bara för att retas.
 Båda skrek i högan sky.
På norska.

Vad ska jag göra med dig, förgjordade kulting, suckade jag då....

Nåja, jag har väl inget val. Han får väl stanna. Kanske finns det Ordningochuppförandekurs han kan skickas på.

Tack snälla rara Onkel Qalle för julklappen....
Suck!

Kapitel 2. Vari vår hjälte öppnar svenska, normala paket.

Nästa dag skulle alla andra också öppna paket.
Då hade värsta bästa lill-mattten dykt upp huxflux. Så det var ju bra.

Det var paket högt och lågt....

...och jag måste engagera mig i vartende ett...

...kolla vad som var inuti....

...kolla om det verkade ätbart...

...hålla koll på om miljonerna skulle rulla in...

...tindra med ögonen...

...ända till jag fick en egen klapp att öppna helt på egen hand.

Ett långsmalt....som pep...

En giraff!

Värsta bästa julklappen.

Så klart var Norska Grisen med och stökade kring bland papper och snören.

Sist kom största överraskningen ever.
Ett superstort paket som var mitt.
Och som inte pep.

Matten måste hjälpa till. För det var bångligt.

Vadärdetvadärdet????

En väska. Jaha.

Sen vecklade dom ut väskan som förvandlades till mitt alldeles egna lyxiga proffsiga tält.
Gredelint.
Så då somnade jag Grisen och Giraffen däri.
För nu var vi totalt trötta efter allt julståhej.