Jobbat och jonglerat.

Så här var det. Först gick vi en vanlig skogstur där det inte hände så mycket mer än att jag gjorde det jag skulle lite här och där.

För klockan tolv skulle vi mata Tindur och Teitur. Tur att vi kom dit för dom stod vid grinden och svalt.
Så då fick dom en påse mat var.

Så här.

Vi bjöd på dricka också. Ljummet jättegott stallvatten.

När vi var klara med servitörjobbet ville vi alls inte gå hem än.
Så då kollade jag om Loke var hemma.
Han var på jobbet.
Trist.

I stället drog vi tillbaks till skogen. Testade nån stubbe här och nån stubbe där i förbifarten.

Ini baljan snyggt fotarbete alltså. Jag är som ett fjäderfä som håller fast sig i en telefontråd . Nästan.

Sen kom vi till en stock som nån varit gräsligt arg på.

Chop chop chop ba!
Kanske han från igår med fem lår.
Innan han offrades.
Eller samtidigt.

Målbilder är modernt. Här är min målbild nuförtiden.
Dit upp ska jag.
Vänta bara.

Annars höll jag mig på marken ibland.

När vi hade gått i tre timmar pausade vi...

...för att kolla in läget.

Det var kav lugnt.

Så då kom jag på att det var länge sen jag hade en pinne.

En rejäl en.

Om ni undrar, så rakade jag mig i lördags.

Efter pinnjongleringen kollade vi om hästarna käkat klart......

Några strån här och där hade dom ratat.

När dom såg mig kom dom rusandes och ville ha påfyllning.
Näni grabbar, sa jag då med bestämd stämma.
I kväll är nästa mattid. Till dess får ni svälta igen.

Ja, sen degade vi omkring lite i granskogen. Så här såg det ut då. Inga vargar eller grisar bland stammarna fanns det. Så det var lugnt.

Efter det gick vi hemåt. Då hade vi knatat omkring i nästan fyra timmar. Sånt gör mattar och hundar gott i kroppen och i själen.

Efter jag sovit och mumsat middag var jag pigg som en sill igen.
Då sorterade jag burkar och fick minsta kattmatsströsslet i lön.

Uppdaterat, så ni har koll.

Så där blev det en dag när jag knatat långt över en mil och kom hem och hittade var dom hade gömt pulkan efter snön.
Ini norden upprörd blev jag och lite sjövild.

Häng med på en annan rundtur. En annan dag.
Då hittade jag en märklig hydda.
Ful var den.

Men skogen bredvid var snygg.
Raka stammar på rad.
Ordning och reda.

Huxflux hade matten en dummy som jag skulle trixa med.
Lill-dummyn.

Då fick jag räserlöpa så här flera tusen meter. Många gånger.
Det är värsta bästa grejen att göra.

Strunt i det, säger ni nu ointresserat. Vi vill veta hur det står till med Arlos stubbalansträning.
Okejrå.
Stora utmaningar står jag inför. som här, en hög och ändå smal och smärt.

Som den elitsportare jag är måste jag sköta kroppen superbra. Då kan man stretcha den. Så här.

Efter stretchen går det plättlätt att ta klivet till träningsstubben.
Proffsigt.

Kolla! Min värstingstubbe. Än så länge.
Hög som en halv gran nästan.

Såklart blev ni impade nu.

Förresten fick jag ett norskt spor igen. Mitt tredje. Dom blir bara lättare vareviga gång.
Kolla här när jag går hem med sporsluttet (obs norska, inte felstavad svenska).

Vet ni, att när slörpmaskinen är framme och brummar sitter jag alltid som på nålar och väntar på grand finalen. När brummet stannar är det SLÖRPTAJM!
Det är som att gå på Lustiga Huset tillsammans med Truxa på nåt vis.

Det var redan välstädat där vi hamnade idag.
Så då blev det dansövningar med värsta boom-boxen.

Så här fast snabbare.

Efter en timme hade danslusten mattats av.
Då packade vi oss hem och vilade oss i form.
För sen skulle vi till Bokbussen och bunkra upp.

På vägen hem hittade jag fem lårben och en kota.
Vem har offrats här?
Ja....om ni vet vad som hade fem lår så har ni svaret.

Sen tänkte jag att jag hittat årets snyggaste julgran.

Tills jag kollade runt och såg att hundra till var lika tjusiga.
Så då fick alla stå kvar. Och mogna till balansstubbar om några år.
Tusan så smart jag är.

Nyhetstorka.

Idag blir det ingen kioskvältare precis. Stillestånd råder i Julita.

Om ni inte blir imponerade av min balanskonst förstås.

Det är inte plättlätt att samla alla fötter på samma ställe. 

Annars har jag mest strosat omkring och gjort märkliga upptäckter.
Som grönkål och äpplen långt in i skogen...

...och ett dinosauriekäkben i leran ....

...för att inte tala om hundratusen gröna plastpåserullar...

...som rullat av sopbilen på guppigaste vägen idag.

Fast oftast händer inte sånt i Julita.
Jag spanar och håller koll åt er.

NU ÖVER TILL NÅT HELT ANNAT.

Träffade Loke gjorde jag.
Mmmmmm.....gulle dig, Arlo, suckade han då belåtet.

Du och jag, Loke....du och jag Arlo.

Mullemullenuff....gosegoseplutt....

Hah! Nu lurade vi er allt!

För det var jordens ynkligaste kvistusling som vi båda ville ha, och inget annat.

Så då gick jag ett norskt spår utan Loke och fick behålla hjortfoten själv.

Annars lackar det mot advent.
Så då var jag på julmarknad för andra gången.
Här vid Hjälmaren.
Då vann matten en fisk.

En enda lucka har jag kvar att öppna på min advenstskalender.
Nummer tjuett.
Fråga mig inte varför.
Hoppas på en ny gör jag. För den var ini baljan god.

Nu ska jag visa att jag går i cirkusskola. Kanske blir jag häst när jag tar studenten.

Och som slutkläm får ni förundras över mattens nya gångstil.