Min bästa hobby.

Tja! Idag tänkte jag berätta lite om en av mina hobbysar. Men först får ni kolla när jag lubbar omkring med en pinne. Det är under en andhämtarpaus , därför har jag joggingdressen på mig.

Min bästa hobby är att spåra. Otippat va? Som så här, när jag just spårat upp slutpinnen i blåbärsskogen och en superlycklig matte matar mig med delikatesser. Ni fattar va?

Det dumma med den här sporten är att man måste vänta i hundra år ibland. Då blir jag ini baljan otålig och talar om det. Högljutt. Men om jag får hänga bredvid matten så är det helt ok.

För ett tag sen var jag på stor spårtävling. I Härad.

Där kunde man snacka om väntetid. Först åkte vi till Härad, det tog en stund, sen väntade vi där, sen åkte vi till skogen och där fick jag vänta ett par timmar.

Sen när vi åkt tillbaka till Härad, väntade vi några timmar till.

Fast då väntade jag bredvid Nässla, så det var ju bra.

Nässla är snygg.

Fast mittemellan all vänt så spårade jag förstås.

Så här såg det ut precis innan. När matten fick veta var ungefär spåret började. Mig behöver dom inte berätta sånt för. Jag vet ändå.

Så här såg vi ut när vi kom tillbaka från det kuliga spåret. Det är två domare och så vi---och klöven förstås.

Domarna sa att jag var dagens bästa spårhund, ända fram till jag fick vind på en annan hunds spår och gick lite fel.

Då glömde min förgrömmade mattusling att hon kunde ha tagit tillbaka mig till spåret och allt hade varit frid och fröjd. Närå, hon virrade efter mig så långt så domarn fick komma och hämta oss. Så då rök pokalen vi nästan fick.

Fast hela vägen tillbaka sköljde dom beröm över mig och matten. Superimpade var dom av mig. Dom sa att jag hade en läpp på var sida om spåret och att jag var outtröttlig och envis som få.  Och har värsta bästa potentialen. Så det var ju bra.

Då skrev dom en liten uppsats om oss.

Annars har jag mest spårat efter pinnar på sista tiden.

Det bästa med det är att man får godis lika många gånger som det finns pinnar. Annars får man bara en klöv att stila med.

Förra spåret slutade så här. Det blir alltid party när man hittar långpinnen. Ibland måste man leta i mer än en kilometer, men det är det värt.

Nu kan ni lite mer om min favvohobby. Vet ni, det bästa av allt...i morgon kommer en kompis hit på spårträff igen. Då ska jag ha premiär med elitpinnar. Månntro hur det kommer att gå?