För den som vill ha koll på Julitalivet.

Schena...schena...äget?   Javaddårå...det är inte så lätt att snacka med favvoklöven i mun. Testa själva med en penna eller nåt.

Nu ska jag berätta om Mingus. Mingus bor pyttenära mig, men vi träffas aldrig, fast han brukar skälla ut mig när jag går förbi. Så en dag möttes vi. Då plattade jag till honom.

Mingus flämtade fram från underläget att han tycker att jag är störst, bäst, starkast och vackrast. Så det var ju bra. Och sant.

Annars blir det mycket ligga nuförtiden...ligga platsliggning här och där menar jag förstås. På fejjan ska man fota att man ligger prydligt en gång om dan i hundra dagar. Vi är på tretton, tror jag...eller förtielva...eller nåt.

Här ligger jag inte plats, fast ni tror nog det. Nä, för här ligger jag i Enköping och har precis nyss blivit Rallymästare. Det blir man om man sköter sig bra tre gånger i mästarklass. Så då gjorde jag det. I söndags. Det blev hurrarop och gratulationer hela dan.

Man får inte ligga plats på sidan. Men man får fundera sidledes. Här tänker jag på att nu ska jag inte köra rally mer. För nu har jag kommit i mål.

En annan dag låg jag hos Loke och gnagde på hans ben. Då kom den här krabaten smygandes. Tänker han sno benet månntro?

Närå, förklarade Loke. Den där spelevinken får ont i bladen om han käkar ben, så det är lugnt.

Loke är bara bäst. Han vet så mycket och så kan man gnaga tillsammans med honom.

Apropå gnaga ben. Kolla vilken manick! Johorå, matten fick tips om att lägga spår till mig med cykel och klöv på pinne. Så då gjorde hon det. Då mötte hon nån i en bil som tyckte matten var ovanligt knäpp som cyklade på fel sida av vägen och höll en blompinne med snöre och klöv i diket. Vissa fattar ingenting.

Igår väntade vi hela dagen på att få vara med på Ordning och Reda på klubben. När vi äntligen kom dit, så sa dom Tackföridag precis när vi dök upp. Då hade matten sett fel på tiden och vi missade allt. Men sen fick jag vara med dom stora schäfrarna och ligga plats i fem minuter när nån sköt titt som tätt. Det var jag bra på. Efteråt fick jag springa i tusen kilometer mellan matten och en gubbe medan kulorna ven runt öronen på mig. Värsta roligaste.

Man kan gå på kurs och lära sig nåt som heter Do as I do. Det kostar många tusen kronor. Och då får man lära hunden att härma matten. Hur matten rör sig och sånt. Inte hur hon pratar, det blir för svårt. Men det kan vi väl fixa gratis, tänkte vi. Så då gjorde vi det. Till mattens stora glädje och förvåning.

Ikväll ska jag gå på dans.