Värsta bästa romanen nästan.

Vet ni....att om man gör hundratusen roliga saker och glömmer att berätta och visa dom för er...

...så blir det ini baljan mycket på en gång...

...när man väl har tid att ta tag i det.

Håll i er så åker vi på berättarfärd i min värld.

Som den gången när Higginsbollen...

...satt i en buskusling och retades med mig...

Så klart lyckades jag peta ner den. Trägen vinner och sånt.

En onsdag var det tantagility inomhus. Så det var ju annorlunda. Jag visste inte att man kunde göra sånt inne. Men det gick ganska bra, och det var nya skuttgrejer där som jag aldrig sett förr. Kuliga grejer.

Nästa dag var vi på clinic. Nä, vi var inte sjuka...

...det hette clinic ändå.

Då var vi några hundar som skulle träna på...

...apport och sånt.

Det var skoj.

Efteråt skulle vi traska snyggt till vänster om mattarna. Då gick jag till höger, för jag är rallykille. Då gör man tvärtemot.

Nästa dag var det dans i hallen. Då var jag lite disträ och inte superbra. Men det gjorde inget för jag hade roligt ändå.

Tidigt på lördagsmorgonen blev det det roligaste jag vet. För då åkte vi till en ny skog och där...

... hade vi stämt spårträff med Rocky och Agnes. Rocky brukade ha spårträff med min änglaborsa. Det här var första gången jag fick ärva hans roll som spårpartner.

Då la matten ett spår till Rocky och så la RockyoAgnesmatten ett långt och spännande spår till mig. Jag blev så ivrig så jag galopperade med matten slängandes efter innan jag besinnade mig och plockade pinnarna ordentligt.

Få se...vad mer har jag hunnit med....

...jo...rock´n´roll har jag dansat.

Skitat ner mig har jag gjort varje dag.

Det är plättlätt när regnet öser ner.

Vårregn är mysigt.

Och nu ska ni få se...

...tadaaa...jag har fått värsta snyggaste morgonrocken. Det passar en engelsk gentleman perfekt. Så nu kan jag svassa omkring med stil och slipper slashasa i lill-mattens avlagda badrock.

Nu blir det naturkunskap. Bävergrannen har gnagt och stökat till så här.

Tranorna står och skriker på åkern. Och älgen som vi sprang på får ni föreställa er, för han fastnade inte i kameran.

Ja, naturen blir man inte klok på.

Men igår var det tantagility igen. Ute. Då gick det till så här.

Efter skutteriet överraskade matten med att inte köra hem mig. I stället tog hon mig till hallen. Där ekade det tomt. Så då åt vi mackor och hundmat och slumrade till en stund. Efter nästan två timmar kom Sitrus och Spader och ville dansa med oss.

Så då gjorde vi det. Först var jag busbra, men det finns inte på film. Här är en film där matten snurrar alldeles för länge så musiken nästan tog slut innan vi var klara. Så det var inte så bra.

När Sitrus och Spader svängde sina lurviga var jag DJ. Skötte musiken alltså. Då kunde man slumra mellan skivskiftena.

Idag har jag käkat märgben i solen, pimpat huset med latin och gått en superrolig kvällspromenad med bästa Loke.
Pust...nu är jag ifatt med berättandet.

Värsta tråkigaste och värsta skojigaste på samma dag.

I morse åkte jag i flera timmar i bilen, och vägen blev mindre och smalare tills den nästan var en stig. Då var vi framme...

...hos huset där jag föddes och min första matte och husse och en hel drös roliga hundar bor. 

Då tog dom styptag på mig och  tvingade mig att sitta på ett bord i stället för att busa med alla hundarna.

Huxflux surrade rakapparaten runt huvet och saxen snippade både här och där. Det var så trååååkigt.

Klippetiklipp...snippetisnipp...rakelirak ba sådär.

Till slut blev det bara plattskalle av alltihopet för mig. För matten skulle lära sig, och gamm-matten skulle visa i hundra timmar.

Faktiskt slutade dom till sist. Kolla bara vad som låg kvar på bordet. En halv hund.

Då såg jag ut så här. Alla var glada och nöjda och oooohade och aaaahade och jag fick friheten tillbaka....

...då kom den här lilla älvan för att kolla in mig....

...men henne jagade jag iväg.

Då kom Cooper!

Cooper och jag är inte brorsor men födda i samma stuga.

Då är man ju nästan brorsor ändå.

Nu ska ni få sitta ifred och studera vilka bästisar vi blev.

Det kan bli rena akrobatiken när två grabbar kommer loss.

Ibland hejdade vi oss i buset och kramades lite, låssasbröder emellan.

Tänk att Cooper gjorde att jag glömde den tråkiga tiden bland saxar och annat otyg och nu längtar jag bara tillbaka till gamm-matten och Cooper och alla dom andra roliga.
Så det kan bli.