torsdag 8 december 2016

Fyra kapitel.

                                                                   KAPITEL 1
                                 vari vår hjältes matte förluper hemmet och återvänder.

Swish bara...susade matten iväg i lördags i en grå buss.

Så var hon hemifrån hela dan. Åkte till Stockholm minsann.
Och studerade sånt här...

...och när  saknaden efter mig överväldigade henne kollade hon på mitt foto som satt på väggen.
I Stockholm.

Men allra mest häckade matten på läktaren och beundrade dom som dansade bäst i Norden.
Där hittade hon Pingu-ochZafir-matten.
Det var svårslaget.

Under tiden som matten frotterade sig med hundeliten, låg jag och spekulerade om varför hon inte ville vara hemma hos mig och hussen längre.


Sen ångrade hon sig och kom hem. Fullastad med presenter till mig.
Riv bort ditt gamla fula lakan på bian, befallde hon då. Så då gjorde jag det.

Sen trädde vi en ny tjusig kostym på bädden. Från Stockholm.
Det blev ganska snyggt. Men mest gillade jag allt gottis hon kånkade hem till mig.
KAPITEL 2
vari vår hjälte bara roar sig.

Nuförtiden träffas Loke och jag nästan hur ofta som helst.

Som den här dan. Då traskade och sprang och lekte vi i flera mil.

Så ibland måste jag svalka magen på frosten.

Sånt gör aldrig Loke, för han har inte skäggigt underrede som jag.

Även om vi cirkulerat runt halva Julita så orkar vi alltid ha dragkamp innan vi skiljs.

Så här.


Näst efter dragkamp, är det här vår roligaste lek. Den kör vi varje gång vi träffas.

Ja...och så kan ni få höra hur dragkamp låter också.


                                                                KAPITEL 3
                                                    vari vår hjälte turnerar runt.

Jag är inte alltid i Julita. Fast ni tror nog det.
Kolla här. Här sitter jag i Eskilstuna och funderar över om det var smart att kasta sig över den där uppkastningen jag hittade som smakade mums.
Till exempel.
Och här inspekterar jag dofterna i Äsköping.
Fast det är ju i Julita förstås.


Apropå dofter.....jo jag fick smaka yttepytte från hussens tallrik 

När man ser sig omkring kan man hitta en färdighuggen julgran.
Då kan man pinka på den.

Eller så kan man spåra upp klöv med snöre. Så här.

KAPITEL 4.
vari vår doktorandhjälte fortsätter sin forskning kring kvintettbeningen.
Bajs.
Visst måste väl fembeningar bajsa ibland?
Sån här blaffa?

Eller måhända ploppploppplopp-bajs som det här?

Fembeningskorvar?

Vita?
Ja, här finns mycket att analysera, dissikera och diskutera för en vetgirig student som jag.
Om man kan bestämma vilket bajs som är rätt, så vet man vad han åt.
När han levde.

Men här ska ni få se. Vad tror ni? Visst kan det här vara fembeningens bostad? Som dom som offrade honom trashade i vredesmod?
Gedigen plåtkåk.

Det här har jag forskat fram att det är hans sophög.
Ingen återvinningsambition där inte.

En hög med hemliga språkrör har jag kommit fram till att han hade på sin tomt.
Varför då?
Vad använde han dom till?
Den här mockafjängen blir jag inte klok på.
Ser ut som nån sorts fordon, som nån knögglat ihop.



Kan det ha varit en rollator?
Med fem lår gick han nog inte så taktfast och graciöst.

Som till exempel om jag skulle tappa ett av mina lår i stället...

...så här.

Många funderingar blir det som dyker upp.
Det är därför jag sköter forskningen åt er.

Over and out så länge från doktorand Arlo.

3 kommentarer:

  1. Jag har aldrig förstått varför inte hundar får gå på hundmässa! Himla tur att matten kom hem med en massa godis i alla fall - men vilka skitbilder hon tar ibland... Kramis!

    SvaraRadera
  2. Drev och drag var ljudligast, försvunnen matte blev ju godisaste, och banne mej om inte bajset var mest spännande! Är så glad att du forskar, tror du är jättebäst på sånt - också. :D
    Kasper

    SvaraRadera
  3. Så himla många spännande saker du hittar under dina forskarturer i skogarna! Se väldigt spännande ut.

    SvaraRadera