Som barn på nytt.

Lalala-la-la-la, knatade jag omkring och nynnade som vanligt i morgonskogen.



Kolla...värsta bästa vattenhålet, visade jag matten då.

Det där är ingen vanlig pöl, berättade hon, det där är en källa. Ungdomens Källa. Om du badar i den blir du valp igen och får evigt liv. VA, på riktigt?, häpnade jag...

...och dök ner. Blir det bra så här, undrade jag oroligt. Eller blir bara fötterna unga nu? Jobbigt att balansera omkring på valptassar hela mitt eviga liv skulle det va.

Närå, det sprider sig i hela kroppen om du står still så där ett tag, lugnade mig matten då. Så då gjorde jag det. Sen kravlade jag mig upp...

...och så var det mattens tur att plumsa i.

Sån blev jag...

...och sån blev matten.

Bara så ni vet.

Bara roat mig.

Först var jag i stan och pinkade runt i morse, sen blev det värsta vårvädret. Så då låg jag och pysslade lite med mina grejer i lugnan ro....

...tills...som en explosion...Loke kom som bästa överrakningen.

Då hade matten passligt nog lagt fram två leksaker. En åt oss var.

Trodde hon ja...

Vi ville ju ha båda sakerna var.

Då körde vi dragkamp till badrocksskärpet brast.

Genast blev det närkamp i stället....

Vi är rätt lika så där...Loke och  jag...ingen ger sig och envisheten är stor. Men det är bara jag som morrar .....hela tiden.

Till sist blev det mest bara vitt ludd av leksaken. Då städades den bort på nåt vis.

Så då passade det med vätskepaus...

...det var ju luddigt i munnen alltså.

Efter det var vi grabbar redo för äventyrsutflykt. Tre timmar sportade vi omkring tillsammans i skogen...

...så när vi kom hem var jag nästan lite trött. Fast mest hungrig.

Nu ska jag visa er att jag varit på Gökberget och kollat och lyssnat, men inte ett endaste ko-ko hördes där. Så det var ju fusk.

Men vad är det där för skräphög hos Arlo, undrar ni nu på fullaste allvar. Jo, förklarar jag då för er, för jag kanske ska bli lydnadshund och då måste man vara van vid sågspån. Fråga inte mer, för jag fattar inte själv ens.

Men det här fattar jag mycket väl. För häromdan var det äntligen dags för spårträff. Så då åkte vi dit och tråkades ihjäl bak i bilen medans mattarna la spår och sånt.

Tills det efter hundra år var dags att ta fram selen och linan.

Då spårade jag så fenomenalt bra så matten blev alldeles rörd.

Så här.

Men vad trodde hon...att jag skulle slarva när det bjöds på en snusdosa fylld med gotta vid varje pinnleverans? Nänänä...här gällde det att inhösta allt snask man kunde.

Det här är Agnes. Hon och hennes storebrorsa Rocky var dom andra som spårade. Vi är jordens bästa spårgäng tillsammans.

Förresten, så här gjorde jag när matten ville ta målbilden. Då plumsade jag ner på alla pinnar jag hittat i stället. Det tycker jag var påhittigt.

Det blev ju en rejäl läsarstorm för att ni inte fick se när jag glufsade cheeseburgare...så för att lugna er...

...hittade jag en gammal film om det. Det gick till ungefär på samma sätt häromdan när kameran gick i strejk. Så nu kan ni sluta fundera på det.

Kort rapport.

Igår, efter långstyrningen i Julitaskogen, lastade vi in oss allihop och for till stan. Där åkte jag in och ut ur bilen på de mest underliga ställen. Men till slut...

...hoppade jag ur här. Man kan inte missa på lukten var man är. Finns inte en chans att jag vill gå och pinka eller så...

...för jag drar omedelbums till bänkarna och parkerar mig där medan hussen beställer min cheeseburgare. Matten filmade när jag käkade, men det var visst ingen film i kameran eller så, för det blev inget att titta på. Då kom jag på att man kan köpa en till burgare och filma igen, men det var bara jag som tyckte det var en bra idé.

I morse var det första april. Då var Julita vitt igen. Omväxling förnöjer en grabb som jag.

Men efter promenaden var det bara snö längst bort i skuggan. Så då tog jag mig en tupplur och lekte sommar.

Förresten, det blommar lila och gult. Värsta påskfärgerna...för sent ju.

Nä, nu drar vi till hästhagen och går pinnspår, sa jag på kvällskvisten. Så då gjorde vi det.

Innan jag går och knyter mig ska jag bara visa att jag kom på att jag kan krypa utan snö på magen. Så det var ju en bra upptäckt, om det går mot varmare tider.