En annandag.

Hehehe...tänkte jag och blockerade vägen när lill-matten hotade att åka ifrån mig ända till Växjö idag.
Ingen kommer här fram, här fram....nynnade jag nöjd med mitt tilltag.....

...då flyttade dom på mig och så blev det fritt fram för bilskrället, och så försvann min bästa påskgäst och spårläggare nånsin ändå.

Så då tog jag med matten på promenad och så snosade jag noga där ett av mina spår började. Det med klöven ni minns.

Sen kollade jag på blåsipporna och då blev jag glad igen.

Så på kvällskvisten testade matten och jag lite grejs som vi håller på att lära oss.
Så här såg det ut då, ungefär.

En vacker dag ska matten fixa en bättre filmkamera.
Med den här gamla uslingen traskar man ju ur bild titt som tätt.
Så kan det gå till i Julita en annandag i mars.

Bästa påskpresenterna ever.

Åsså blev det påsk. Då kom lill-matten. Fixa ett spännande spår till mig, sa jag. Så då gick hon till skogs med blod och klöv och gjorde det. 

Arton timmar senare hade jag väntat i hundra år....

...så då fick jag äntligen trött-matten med ut i linan.

Nästan en kilometer senare...

...hade lill-matten bundit fast klöven. Plättlätt.

Det var ett par kilometers väg hem från spåret, så då stilade jag med klöven hela långa vägen. Jag ville aldrig i livet släppa den ifrån mig. Min---bara min, typ.

Så här såg det ut på ett ungefär. Oppifrån luften alltså. Om nån suttit där och fotat.

En annan gång skulle jag testa mitt nya säkerhetsbälte. Det ska jag ha om jag åker i lill-mattens bil. Den har ingen bur i bakluckan. För det har jag kollat tusen gånger. Varje gång den öppnas.

I morse fick jag bara en pyttepromenad. Sen hände det roligaste jag vet. Vi åkte hem till Loke och så fick jag leka och busa  där i flera timmar. Medan matten, hussen och lill-matten var i Kungsör utan mig och åt till dom nästan sprack.

När alla vilat sig och dom slutat stöna av mätthet passade jag på att önska mig ett pinnspår av lill-matten.

Så då fick jag det.

Trött-matten hakade på i linan.

Fast ibland blev hon osynlig.

Kycklingfilé varje gång jag gav henne en pinne.

Mera kyckling....nom nom.

Ungefär så där blev det idag. Fast det ser ut som om vi slutade för tidigt, men det gjorde vi inte. För slutpinnen låg i en vansinnigt spännande buske som jag kravlade in i och fastnade i och så blev det lite dramatiskt en stund. Men sen kom jag loss.

Plockepinn är kul.

Nu får ni se film hur jag jobbade på blodoklövspåret dan innan.

Alltså vilken tur jag haft som fått nya roliga spår av lill-matten i påskpresent.

Det blir trist när hon åker härifrån i morrn.

Kåmback

Men...vem är det där, utropar ni nu förvånat. Han påminner om nån vi inte sett på länge länge, mumlar ni med varandra.

Jo, ni har rätt, svarar jag då. Det är er egen Arlo som haft en tråkig och jobbig tid med matten i vinter. Så här depp har det varit för oss alla.

Men det ska bli kåmback, har vi planerat. Så då gör vi det nu.

Bästa kåmbacken måste väl vara när jag berättar om igår. När jag väntade i hundra år på...

...att jordens bästa Loke skulle dyka upp hos mig.

När han gjorde det...

...lubbade han omedelbums och snodde norske tuppen...

...så då blev det grabbus från ruta ett...

Om man plötsligt måste pinka mitt i buset...

...och råkar släppa norske tuppen ett ögonblick...

...så kan man ge sig den på att det blir så här...

Men det jämnar alltid ut sig, kompisar emellan.



...NA-NA-NA-NA-NAAAA-NA....

Tuppfötter har bra grepp.

Sen blev det dragkamp...

..Lokes och min specialgren...

...men då tog mattarna bort tuppuslingen, för den är en klen en ...

...lika galet glada var vi ändå.

Loke är nöjdast när han ligger först....

...och jag blir så uppspelt så jag plockar fram mitt drevskall när jag ligger sist. Då ringer Julitajägarna till varandra och undrar vem som tjyvjagar...hehehehe...

Sen drog vi iväg på långtur. Bästa lyckopillret att lufsa i skogen med Loke och supersnabbt kasta sig in i en brottningsmatch eller bästa värsta kapplöpningen hullerombuller.