Svea & Sons.

Nu kan ni väl snart inte behärska er längre...utan vill veta allt om dom här typerna som softade i sin bil när jag jagades av spöken och annat oknytt i söndags.

Så här såg det ut när dom äntligen släpptes ur buren.

Så sa gamm-matten att vi skulle sitta på rad...

...jag var lite tveksam först, men dom andra var ju helt bekväma...så...

TADAAAAA...låt mig presentera....min brorsa Bilbo och min morsa Svea!!!

Dom hade åkt hela vägen för att vara fanclub när jag skulle gå i spökskogen...

...så det var ju ini baljan hyggligt.

Efter fotosessionen blev det släktkalas med bus.

Moder Svea ville hela, hela tiden bli jagad av oss pojkar. 

Så då blev det så.

För att vara morsa har hon ini nordens bra kondis.

Ibland lät morsan oss härja i fred.

Det var den fräsigaste släktträffen i hela mitt liv. Jag skulle vilja ha repris på den varje dag. Lyllos Bilbo som bor hos morsan....för hon är som värsta bästa kompisen och inte skämmig alls som mammor kan va. 

Och jag vill lova att jag glömde allt rassel, skjutande och spöken och slapp grubbla på sånt resten av dan. Bra va?

Inte ens i er vildaste fantasi....

Igår....var inte som någon annan dag. För när jag kom till Kungsör så hann jag knappt hoppa ur bilen för att snusa omkring förrän min gamm-matte dök upp började fäkta med saxar och kammar....

Hon kan inte rå för det, hon är bara sån, om hon ser nån som hon hjälpt till världen så måste hon frisera dom. Men hur kul var det egentligen?

Så! Plötsligt var hon nöjd och jag hundra kilo lättare.

Det var inte som vanligt på klubben. För det var nästan inga andra där. Vi skulle vänta sas det...så då roade jag mig bäst jag kunde under tiden.

Lite tivoli blev det.

Huxflux skulle vi komma fram sa dom.

Äntligen kom nån som ville umgås med oss...

...hälsa fint...

...på oss båda och så.

Så då gillade hon mig och traskade iväg med mig.....

...sen knatade vi tillbaka till matten...

Då trollade dom fram en kul grej.

Sen blev det jordens cirkus för dom kastade grejen mellan varandra och jag fick jaga den hit och dit...

...och ibland fångade jag den...

...då blev det kamp.

Av och till kunde det se lite våldsamt ut. Men ingen blev skadad.

Nu ska ni stå vid pinnen här och kolla på en låssashare som kommer att skutta snabbt, instruerade dom.

Jaha, sa jag och överraskade alla med att inte alls jaga haren, fast jag fick, utan jag ville lukta i skogen i stället. Så då gjorde jag det. Två gånger. Sen gav dom upp och vi marscherade därifrån.

Då ställde sig matten blick still..i tre minuter...så då la jag mig ner och kollade på publiken. Det var tydligen rätt gjort.

Men sen...sen må ni tro, blev det action! Värsta knackningarna och ett blått monster dök upp ur ett gömsle! Det hoppade groda och tjoade så då tjoade jag tillbaka...

...och kutade fram för att kolla vad det var för skummis.

Då ville det leka med mig, men det ställde jag banne mig inte upp på, så som det skrämts.

Fast när det stod still och såg normalt ut, så hälsade jag på det och letade godis i byxfickorna.

Så var det dags för skogspromenad...lurade dom i mig. Lalalalala...lufsade jag på stigen...

Kan ni ens i er vildaste fantasi föreställa er vad som hände då?!

Jordens läbbigaste Dumpe flaxade upp i hundra kilometer...jag blev ju dödsskraj...

Hjälp! Hjälp! vrålade jag...

...och flydde för livet!

Jag skällde ut Dumpe efter noter när jag stod där han inte nådde...så då la han sig ner, och jag kunde gå fram och kolla lite.

Men tror ni inte han återuppstod och bröstade sig tvärs över stigen. Jag fick lov att gå vid sidan av honom gång på gång, och då höll han sig i skinnet. Tackolov. Nä, det var ingen kul polare.

Så då fick jag äntligen gå vidare på stigen...lalalalalala...

Då! Rasslade det till bland ormbunkarna så jag hoppade högt!

...men den här gången kutade jag inte så långt...

...utan kom tillbaka och luktade på blommorna lite...

...och så kollade jag och matten hur rasslet såg ut...det var kedjor och sånt. Så det var ju intressant.

Nåväl, vi stretade vidare...

...och nu får ni tro mig eller inte...men två vidriga SPÖKEN kom svävandes mot oss helt utan förvarning. Jädrar i min låda vad jag skällde ut dom. Skitförbannad var bara förnamnet på vad jag blev! 

Men tror ni att dom gav sig och la benen på ryggen...

...närå, det blev allt jag som fick slå till reträtt. Matten, hon bara stod där och sa inget, men jag backade in mellan fötterna på gamm-matten och där stod jag kvar tills matten och spökena stod tillsammans och snackade och klädde av sig. Då var det lugnt att gå fram och kolla, men nåra kompisar, det blev dom inte, jädra lakanspellarna.

Då kom lek-grejen fram igen, så det var ju kul, men medan vi härjade runt så började dom skjuta hej vilt i buskarna. Fast det brydde jag mig inte om. Så det var ju bra. Sen fick vi ett papper från en gubbe i publiken och alla babblade och skrattade.

Då gick jag till bilen och min vattenskål. För jag var supertörstig. I bilen bredvid låg dom här två i godan ro. Dom ska jag berätta allt om  i morrn eller så. För då ska ni får se bilder på hur ini baljan buskul allt blev efter skogspärsen.

Sen så tackar vi min gamm-matte Monika Jansson för att hon fotade så ini norden bra, för annars kunde jag ju inte visat er allt ofattbart som man kan råka ut för om man pallrar sig in i en okänd skog så där. Gör aldrig det! Hör ni...gör aldrig det!