Nu är (väl) glada julen slut, slut slut?

Precis när det nästan var dags att fira jul försvann min skog som jag är i vareviga dag hela livet.
Så det var ju inte bästa julklappen. 

Men sen började roligare saker hända.
Som att jag fick en ny plattskallepall, En vit. Och en antihalkmatta att trixa omkring på.

Efter det stegrades julkulet hela tiden.
Lill-matten hoppade ur sin bil huxflux och stannade hos mig många dagar och nätter.
Så då gick vi på halkiga ispromenader tillsammans...

...och busade hejfriskt.

En dag var brevlådan knökfull...

...en ledtråd var att det stod med norsk text.
Hmmmm. Jag har ju stor och generös släkt i Norge.

Paket i paketet....

...och ut flaxar en norsk and.
En illgrön.

En alldelse nyupptäckt art var det. 

För många norska änder har landat i Julita men ingen ser ut som den här.

Fast alla låter mycket och högt. Precis som man vill ha det.

Sen kom jag på att det kanske inte är en and. Det är måhända en drake.

En norsk drake. Som kväker när den försöker spruta eld.

Så kan det vara.
Tack värsta bästa Onkel Qalle för illgröna pipandsdraken.

Sen fortsatte den muntra stämningen inne på kvällen.
Som här med paket från hussen till mig.

En snuttvänlig pipigelkott.
Vilken lyckträff!
Precis vad jag önskade mig.

Plötsligt blev jag assistanshund.
Alla behövde hjälp att öppna paket.

Det var ini baljan jobbigt.

Till slut låg jag och Kotten där och flämtade av utmattning.
Att öppna klappar är ingen semester precis.

När alla paket var uppvecklade kollade jag in min skörd.
Inte dåligt alls,
En till drake, från Växjö, och en ekorre... 

....och tadaaaa!
En buffé som doftade så gott så den gömdes så snabbt så jag knappt hann kolla in den.
Fast provsmaka, det fick jag tackolov.

Vem tror ni var godhjärtad nog att förse mig med allehanda gourmetkäk då?
Lättgissat.
Jordens mest klartänkta lill-matte, så klart.

På annandan var det roliga slut för stunden.
För jag hade ont i foten.
En annan fot.

Foten kunden bara gå till skogen som inte finns längre och så hem igen. I två dagar.
Med sko på.

Sen gjorde det inte ont längre.
Men skorna fortsätter jag att dra på.
För säkerhets skull.

Efter några dar gick vi och beundrade ris-och grenhögen som lill-matten kastade åt sidan som värsta hulken när den låg i vägen på stigen och matten och jag fick gå en omväg för inte orkade matten hiva iväg träna inte.
Närå.

Tur som en tok hade jag som hade kryat på alla fötter så jag kunde vara med en hel dag i Kungsör när det var julskoj där.
Först dansade jag sen var det träningstävling i lydnad. Det gick väl så där.
Men lattjo var det att träffa kompisar och nya grabbar och tjejer, Helst tjejer.

Jag tog det lugnt nästa dag, för att se om fötterna skulle hålla efter allt ståhej.
Det gjorde dom.

Ändå slet jag ut en sko igen.
En varannan vecka går det åt.
Om det ska fortsätta så här får jag snart havregrynsgröt i stället för käk, hotar matten.

Fast jag sliter mindre på skorna om jag får spåra lite hemma på tomten, så då gjorde jag det.
En knepig samling låg i spåret.

Minst av allt nöter jag skor när jag och bästisarna tränar grejer i Kungsör.
Så det gör vi titt som tätt.
Bland det skojigaste jag vet.

Vi kastade ut granen och tomtarna för hundra år sen.
Så jag gick och väntade på påsken.
Då damp julkortet ner.
Igår.
Från Norge.
Med några misstag i adressen och så hade Onkel Qalle snålat på frimärket.

Men spelar roll?
Vips var det jul igen i Julita.

Julen på repeat liksom.
Alltså Onkel Qalle kan man lita på.
Även om han är senfärdig ibland.

Jag tror att om han hade lämnat över julkortsbestyren till Tante Sascha och Kusin Vitamin så hade vi nog fått fira jul samtidigt i Sverige och Norge.
Fast det här var ju en lajban variant.

Nu är väl ändå julen slut?
Solen skiner, isen ligger blank på alla vägar, alla klappar är öppnade och julkortet har levererats.
Och grisarna har fått lök, röda lökar, gula lökar, purjolökar, ruttna lökar och som grädde på moset en hög med kål.
Är det nån som planerar att svinen ska prutta sig fördärvade, månntro?

Senaste nytt är att jag drog på mig gummistövlarna och spårade upp några pinnuslingar idag.

När man ingen skog har får man spåra utanför huset och på åkern hemma.
Det gick ju galant.

Nä, nu orkar jag inte med er mer.
Jag vill sova middag.
Men nu vet ni hur en långdragen jul i Julita kan te sig.

Actionfyllt.

Den där Arlo, den kan men inte lita på för fem öre, muttrar ni nu till varandra. Han har inget att berätta nuförtiden, hörs klagomål ända från Norge.
Så då tänkte jag överraska er med att  rapportera om min dag idag då.

Mittinatten åkte vi bil en bit i kolsvärtan tills vi såg en annan bil. Då fick jag hoppa in i den med en massa packning och matten och så åkte vi alla till Kungsör. Det var ljust när vi kom fram.
Ännu mer strålande var det i danshallen. Där svängde vi runt med dånande musik, blommor, pallar och käppar och krukor och köttfärs i en timme.
Jag hittade på egna program hela tiden. Det gillade inte matten supermycket.

När musiken tystnat kom Tomten.
Bissa och jag fick godis och klappar.
Dundra satt i väskan och missade allt.

Huxflux var Tomten borta.
Vi blev alldeles perplexa.
Så då åkte vi hem.

Väl hemma hade ett träd slagit rot framför dörren.
Häpen blev jag.
Men det gick att snirkla sig runt och in. Så det var ju bra.

När lunchen var slukad var det äntligen dags att öppna mitt paket som kom med posten.
Jag har nämligen vunnit en grej på en fejjantävling och väntan har varit oändlig på att kartonguslingen skulle landa i Julita.

Grönt prasselpapper och ett brev.
Nä. Bättre vinst hade jag hoppats på.

Aha! Nåt skoj i plastpåse.
Den fick jag inte öppna själv, utan det fixade matten.
Jag var för ivrig, sa hon.

Poff ploppade en pippi ur påsen.

Ini baljan skoj, med snöre och allt, hojtade jag och tänkte dra en repa.

Nänänä, fick jag höra då. Den vinsten är inte en leksak, trots snöret.
Man får inte leka med den.
Det stod tydligt på lappen i kartongen.

Det fjäderfät ska du få springa och hämta och ge till mig hundra gånger när din fot har blivit frisk, förklarade matten.

Då blundade jag och föreställde mig hur det skulle bli.

Ini norden skoj ska vi ha min vinst-Pippi och jag när våren knackar på i Julita.

Så här ser anden ut i viloläge.
Bästa finaste vinsten.

Det var ingen ände på äventyr idag. Kolla vad jag hittade för stinkande hög utanför mitt hus.
Jo, för nån taskmört hade grävt upp hela fina bäverhyddan ur diket och lagt den på torra land.
Var ska bäveruslingarna bo nu då?

Sånt undrar jag över. Det kan ju inte var speciellt gemytligt att komma hem efter en simtur och så är hela huset putz weg typ.
Som dom har jobbat och stått i och gnagt ner massor av höga träd för att bygga ett bo.
Hemlösa lagom till jul, hur grymt kan det bli.

Kanske Tomten kan ge dom ett nytt hus.
Jag ska banne mig hjälpa bävrarna att skriva en önskelista, så får vi se hur det går.
Annars kan dom få bo hemma hos oss.
Kanske.
Beror lite på vad hussen och matten tycker om det.