 |
| Men varför går Arlo där och gapar i snön, undrar ni nu nyfiket. |
 |
| Då visar jag er min skatt. |
 |
| Mitt nyårsben som åker framåtillbaka, hitådit, inåut hela tiden. |
 |
| Vareviga gång jag tar fram det... |
 |
| ...blir jag så översvallande ini baljan... |
 |
| ...lycklig. |
 |
| Ja, kolla så ser ni. |
 |
| När det finns snö så kan man rulla sig på en ben utan att förskräckas och tro att man tappat en ryggkota. Det är bra. |
 |
| Ben gömmer sig så fiffigt i snö... |
 |
| ...då får man inte vara bangen, utan stoppa huvet i kylan... |
 |
| ...och med liv och lust dra fram det i dagsljuset. |
 |
| Vid det laget är benet ganska likt en glass. |
 |
| Perfekt efter all hallaballo jag bjudit er på. |
 |
| Dags att njuta.... |
 |
| ...av stunden. |
 |
| Nom nom nom.... |
 |
| Gnag gnag. |
 |
| Så fick ni tips från er bäste ben-coach vad ni kan sysselsätta era egna nyårsben med, |
 |
| Är det inte tur att ni har mig, säg? |
Ordentlig fart på både bilderna och hunden. Hallaballo var det ja.
SvaraRaderaÅh, exakt så där ser ju ren och skär lycka ut!!!
SvaraRaderaJag minns allt (tyvärr är ju ben förbjuden frukt numera, för mig. Men ett och annan hallon får jag äta...)
Kasper
Det där benet måste ju ha varit riktigt djupfryst till slut efter att ha farit runt i snön. Smakade nog mums.
SvaraRadera