Fula foton från fräsig fotvandring.

Vi har jordens bästa höst i Julita. Det är vackert väder och lagom varmt vareviga dag. Som gjort för mil efter mil av upptäcktsfärder för oss som inte behöver jobba nånsin.

Till exempel idag så knatade vi några timmar här. Ini norden suddiga bilder blev det.

Men dom duger åt er som kanske inte varit i nån skog alls idag.

Enda vilddjuret vi såg var en katt. Skogskatt.

Men...etttutre...bakom nästa kurva...

...bor Wilma.

Längesen vi sågs. En av oss har vuxit och en av oss har krympt tror jag.

Kom och kolla på mina fjäderfän, uppmanade Wilma med skarp röst. Så då gjorde jag det. Dom var supermånga i olika färger och typer. Tuppen var bautastor och hette  Maroon.

Alla andra gånger jag har träffat Wilma så har hon varit superskraj för mig.

Det har gått över.

Vi busade faktiskt rejält en stund. Taxjakt.

Och när hon kom upp sig lite i världen...

...så hade vi en mysstund i höstsolens glans.

Jag gillar såna där små wilmor, dom är behändiga, som man säger i Julita.

Fast hon snackar en hel del, så man nästan blir döv ibland. Hon berättade att i morrn ska hon till frissan för att bli av med skepparkransen. Och klippa naglarna. Tjejsnack....
Så då sa jag lycka till och drog vidare på min färd.

I en krök dök Julitas största tjej, Lessie, upp. Hon var ute och motionerade sin matte och sin häst, som är som en hund. Då morsade vi och så.
Sen gick vi hem.