Varit påfrestande men charmig.

Idag har jag bott hemma en hel månad. Det känns som hela livet, nästan. För att fira det har jag varit odräglig mest hela dagen. Jag ville inte sova nån gång varken dag eller natt, jag har varit elak mot Alf och jag har pinkat på tidningarna fyra gånger, fast jag brukar nästan aldrig pinka inne längre.

Jag firade också med att gå i trappan på egna ben för första gången. Det var lite överreklamerat, tycker jag. Inte svårt, men heller inte så spännande som jag trott.

Jag har vuxit så mycket så godisstenen som jag knappt nådde upp till för fyra veckor sen ser ut som småsten nu.

När jag var som mest påfrestande fnattig tog matten med mig på promenad. Först till Tindur och Teitur. Dom var inte så spännande idag, för vet ni vad jag kollar på?

Jo, en grävmaskin som grävde och grävde. Min första grävmaskin! Den förde ett oherrans oväsen, men det bekom inte mig, för jag är tuff.

Som det brukar vara vid grävmaskiner så stod två gubbar bredvid och bytte åsikter. Jag kände inte dom, så jag blev överlycklig och rusade dit!

Dom snackade grävare så jag gjorde allt för att hamna i fokus i stället! Visade prickmagen och så.

Efter det gick vi hemåt genom skogen.

Luriga matten trädde en ostbit på den lilla kvisten. När jag fick vittring på den...

...skuttade jag upp och fastnade med läppen på utskottet!

Nej, idag var det inte lättfångat godis alls.

Stockar finns till för att forceras till varje pris!

Sista sträckan gick över stubbåkern.

Matten berättade att min änglabrorsa och hon brukade gå och springa hur långt som helst över stubbåkrarna så här års och att hon saknar det förskräckligt och längtar tills hon och jag kan göra det nästa höst.

Så jag började träna långa kliv omedelbums!

Inte var jag trött när vi kom hem inte! Fast jag gått mitt längsta spår i blåbärsris tidigare, så jag attackerade sopborsten. Det är så vansinnigt skoj att brottas med den. Det kommer film om det i morgon.

Ätit har jag gjort flera gånger med stor aptit. Jag har blivit så märkligt matglad, det var jag inte förut. Nu är jag omättlig. Kanske för att det går åt många kalorier att vara odräglig.

Nyss, på kvällen, tuppade jag av en stund tillsammans med Alf, som jag inte varit snäll mot idag. Men nu är jag pigg igen, jag tror jag ska slå rekord i vaken- och odräglighet, hehehe!